Sida 6
Föreläsningen
än de tjenade honom till att väcka egna själfständiga, till upptäckter trängande tankar. Böckerna voro för honom detsamma som, enligt hans egen uppgift, gamla fläckiga murar och andra af slumpen tecknade ytor. När han stirrade på sådana, framtrollades för hans öga hela landskap, eller fältslag, eller sällsamma molnbildningar, underliga ansikten, skepnader i de skönaste draperier och de djärfvaste rörelser, användbara som motiv för konstskapelser.
Följer man Leonardo på hans lefnadsbana, måste man vid långa sträckor af denna fråga sig, huru han fick tid att syssla med måleriet, som han likväl enligt sin egen uttryckliga förklaring ansåg för den högsta af alla konster och sitt egentliga lefnadskall. I flere år stod han i italienska eller utländska furstars tjänst, som krigs- och civilingeniör. Han byggde kanaler och befäste städer: han var landtmätare; han konstruerade fallskärmar och nya slags häfmaskiner; han uppfann borrkvarnar, hyfvelmaskiner, stensågar, öfverskärareverktyg, krukmakareskifvor o. s. v. Han uppfann nya slags fallbryggor, minor, kanoner och bombarder. Han fördjupade sig i de svåraste matematiska problemer och hade en väsendtlig andel i matematikern Luca Paciolis förnämsta verk: De divina proportione. I förening med den berömde anatomen Marco della Torre studerade han anatomien grundligare än någon samtida. Han upptäckte camera-obscura'n. Han fann teorien för hafvets vågrörelser anställde geologiska forskningar, då ännu ingen geologi fanns; gjorde botaniska upptäckter; blef tidens förste man på optikens och akustikens områden.
Hvilken märkvärdig psykologisk företeelse denna enhet af vetenskapsman och konstnär! Som målare skrifver han en afhandling om måleriet, ett arbete af värde för konstnärer i alla århundraden, och på samma gång som han förnyar konsten och öppnar högrenässansens skede, framgrubblar han konstens teoretiska principer. De gåfvor, som andra människor ega endast delvis eller, kanske rättare, bruka endast delvis, så att de försumma och låta försvinna den ena gåfvan, för att draga gagn af den andra, dem alla eger och nyttjar Leonardo da Vinci i märkvärdig jämvikt som ett harmoniskt helt, så som den väl utvecklade gymnasten eger sin lembyggnad. Hade Leonardo undertryckt sina vetenskapliga anlag, skulle han icke blifvit den konstnär han vardt; om han undertryckt sina konstnärliga, hade han icke gjort sina vetenskapliga upptäckter. Båda riktningarna äro hos honom företeelser af en och samma andliga verksamhet.
Man håller nu på att utgifva hans manuskripter, bland hvilka notisböcker med tankar, upptecknade som de kommo.
Källa: Project Runeberg ·