Sida 12
Inledning
fårhältandfi genom doras samtidiga och gemf>nsrtinma mppkoeiist, — i menniskonaturena förderf — , än genom lieras kausa I sammanhang. DA memviskan genom fallet så a (vikit i frän sin urs|ir ungliga tendens liM fullkOQilighét, alt hon icko längre kunde genom en fortgående utv(*ckliiig Qppnä denna ^ aa blef henne förelagd en annan utbJIdnitigs- (renings- eller förvandlings-) process. Hennes kropp skulle upplösas i sina första beståndsdelar, varda till jord igen, för att på ett förklaradt siilt äter uppstå. Tendensen till denna upplösning bléfgifven, icke blott såsom straff för, utan äfven såsom följd af fallet; den sträckte sig till atla nienniskans delar Men « inom kroppen ar det, som den Ican forlgå till dess fnllstän-^| diga förstöring, och det är derföre, som den Lär i begrep- ])et samman fallit dermed.
Om då den visst icke vanliga, men dock slutliga, utgången af allt kroppsligt sjukdomstillstånd är död, och ande och själ kunna sjakna, kunna de då också dö? Ordet titlhörer, såsom vi ofvan anmärkt, egentligen den somatiska sferen. I Bibeln förekommer det dock äfven med relation till själ och ande — (I voren döde iöfverlrädelser och synder) — -, såsom ett öfverfördt bildlikt uttryck om andens skiljmessa från sin normala förening med God. Och , att en sådan skilj sm essä äfven kan komma att realiter ega rnni, antyder Bibeln på ilera ställen. Detta är en själens och andens död, och att den kan blifva följden eller åtminstone utgången af vissa dess sjukdomsförhållanden, kan väl icke nekas. Men i något annat afseende kan man icke tala om en själi
Källa: Internet Archive ·
