Sida 13
Inledning
15
§ B» J^nteala oelt gener eila sjukttoimar*
Inom Diennjiikokroppen kunna enskilda delar och enskildtaorgansystDinersjukna livar for sig, men länge räcker icke en något belydligare oordning i ett sådant, utan att äfven sprida £>ig till de öfnga. Bo lokal sjukdom har alllid benägenhet att indraga bela organismen i abnorm verksaaifaet^ — att generalisera sig. Deremot vill gerna en allmän sjukdom lokalisera sig, liksom koncentrera sig i ett eller annat organ. Genom detta olika vexaleipeli utal indragaiide af än det ena, ån det andra particl, inom ett gilvel 8Jakdon»sgcbi«t, uppkommer delta mångraldiga antal al 8jtikdom(irnrnmr vi ega , men bvilka alla uppträda under «n bt5slänid octi i ailmäntiet på förhand becaknclig fonu. 8ä t. ex. kan febi^rformen typhus lokalisera sig i hufvadet, bröstet, lörvein, tarrnkanafeTt, boden. Å andra sidan lörekonnna inom alla dessa organer lokala sjukdomar, i»on) uppväcka en feber, efter lidandets och individens art, ularkalarrhalisk, inflaminatorisb eller typhös karakter. En så obetydlig orsak som stytiget af en i vaccin doppad lancetl uppväcker icke blott en bestämd ulsiagsibrm på stället, utan denna rramkallar en fulllitändig feberreakLioM inom organismen. Inlores däremot koppgiftet i htodul, deponerar det sig genom en lokal sjukdonisprocess i hudorganel. — Detta må vara nog såsom en antydning för den icke medicinskt bildade; skulle 60 sådan Önska laga närmare reda pä författarens sätt att se dessa anmen, hänvisa vi till den förr nämnda afhandlingeti: Therapeutikens Theori.
Orsaken till alla dessa fenontener ligger i den oupp" hörilga vexéiverkan, hvaruli alla organer inom nienniskan »tå till hvarandra. 1 denrta vexelverknii ligger, såsom
'6
Källa: Internet Archive ·
