Sida 15
Inledning
15
»slegrful, bU den rycker organismen cir sin vanltj^a fr£n^, odIi således del belas harmoni rubbas. 1 annat latk kan don säsoni nbnorniit^t i bildning eller runktion qvar&lå rör en iirfslid, och finnas väl sädane med fl undantag i någon män hos en och bvar. De kuiuta utgöra anlag cich blilvrt orsaken till sjukdomar, men i ocb för sig få d« icke anses Basom sådane. 8å iiiont kroppen, så äPvtn inom själen.
Själens förmågor kunna fungera abnormt såväl i qvanlitaiivt,^ som qvalitativt hj^in^ennde. Har blir dock alltid fri^i^an, om nngon qvalitativ föratidHng i allmänb«t .Hfirekoriimer, om icke atl qvalitaliv abnormitet beror pä qvantitativa mi^sförliållanden. Inom det somatiska gebielet vill man ätminstatie förklara saken »h. V i r c h o w t. ex, antager, alt all qvalitativ abnormitet beror pS qvanlitattva ulikbeter i elementarpartiklarnas förhållande till hvarandrs). Dit skull© vi genom fortsatta mikroskopiska undersökningar komma. Kanske knmnia vi snarare engång till en allmän lag härför genom sludfet af själsfenotnenerna. Vi böra naturligtvis komnta i håg att Inom själen är icke fråga om element^rdelar utan om förmågor utrastade med krafter. Det skulle då vara missförhållandet inellaii dessa krafters styrka, som bestämmer, ej blott de qvantitativa utan älven qvalitativa förändringarne af förmågans verksamhet. Hela denna undersöka ning ta vi i denna form lemna till framtiden
Men låtom oss dock fortsåtta undersökningen på praktisk väg. De abnormiteter, b vilka snarast franiträda och lättast låta sig studera, utgöras iitaf dem, som bestå i ett Öfvermätt eller brist pä kraft och uthållighet i den ena eller andra förmågans verksamhet. Hvad är då det normala i denna kraft och uLhållighel? Vid betrak-
Källa: Internet Archive ·
