Sida 16
Inledning
J6
tantfi af alla nationella och individuella olikheter llrer detta sednare blifvR svårare att bestämma, än del förra. Men VI kunna åtmJastoii« alltir] säga, att ytterligbeter på båda sidor om gränsen äro abnorniiteter, om vi än icke äro ense ena med oss sjelfva om gränslinien, Vi befinna q&b bär på samma punkt som vid alla organiska deAnilioner, der vi nödgas mer halia oss vid beakrirrting, än skarp begränsning. Men om vi än kunde oppgora en sådan begränsning for mättet af en förmågas normala styrka, sä utgör denna likväl icke det bestämmande för abnormiteten. Ett exempel kan visa detta. Kardinal Me^zofanti blef den otmärkte språkmannen, icke derför att faan egde sä ovanlig uppfattning och minne, — styrka och ihällighet af receptiv itets förmågan, — utan fast mc^ra dertgenom, att ban egde en ovanlig kombineringS' förmåga. En annan kan hafva lika stark både uppfattning och minne, men i förening med sä klen intelligens, att han deraf hvarken bildar sig omdömen eller alut. Till följe häraf stannar hans intresse vid alt lära sig namnen utantill i almanackan eller färgen på skjutsbästarne under hans resor. Det starka minnet framstår bär såsom en abnormitet eniot hans öfriga förmågor och är i det hela dessa morR tiH hinder än gagn. Vi inse af detta exempel huru svart det blir all vilja bestämcna skillnaden emelbn abjiortnileter, som bero pä qvanlita liva eller qvalitativa missförhällatiden.
4 4
4
$ f< SJUiåMjukdow*
Den abnorma funktionen kan stegras sä myckel i kraft, atl den liksom tvingar de Sfriga funktionerna
mm
Källa: Internet Archive ·
