Sida 17
Inledning
JT
tnom själen att äfven verka abnormt. Då 3r sj ififrädd. Denna behöfver likval fcke \öt sim ntvi^ckhng något sådant Forelöpnfule iiidifferent stadium, utan kan äfven ögonblickligen uppträda 8å s« vi i somatiskt afseendc förbålldndet vara med de flesla akuta sjukdomar, i (is)rkiskl med afibkterna. Dessn kunna unses såsom r<>presi»nlanler för sjäU'ns akuta sjukdomsfbrmer, då passionerna och lynnestélen äro de mest framstående kroniska. SjukdouiBn kan nu qvarslä ocb utbildas som en ren och obfandad själssjukdom, ^fen den kan också utveckla sig ål endt^ra sidan af tvenne. Den ena, då den Bomatiska delen al' menisktiga organismen indrages i lidandel, hvRrvid en fixerad och framstående somatisk sjukdom Ujtpstår, samtidigt med eller såsom Idljd af den psykiska, LePverlidpiide vid vrede, plitists efter sorg, cardialgi vid grämelse äro bekanta exempel På sfmima sätt återverka somatiska sjukdomar på det psykiska tillståndet. Il^irom mera framdeles.
Dessa fenaniener bero till en stor det pä personens inijividuolla beskaffenhet. Vid en stark ocb i öfrigt Insk fysik inverka själslidanden mindre, än vid en svagare sådan , och serskildt år dvnna inverkan framstående, om personen har nnjiol ömtåligare organ, i synnerhet ett sådant, sum i allmänhet atigripi's ai' det ifrågavarande själs i tit rycket, f ännu högre grad gäller detta i fråga om $jäls^jukdo^la^nes inverkan på den andra sidan^ mot andens gebiet. Är det andiga lifvet normalt ocb suiidt, sä doniinerar anden ^jäten, och dä kunna visserligen dennas ahnormitefer inverka såsom störande och oroande, rnon de indraga icke anden i sitt lidande. Ar dereniol andetifvei abnormt, så tillvexa sjåtsabnormiteterna i en kna]ipt täfikbar grad. Och i omvänd t förhållande framträder
Källa: Internet Archive ·
