Sida 18
Inledning
JS
Yäl ett abnermt Iif inom anden, elt olroslifj i bes tärna a former just igenom själen. Således hfllva vi hÄr sarirnia vexeirörhåilaride emellan det aiidiga oub själiska, som vi ofvanfdre anmärkt emellan det somatiska ouli själiska. Men der vexeirörhallande finnes, der är tillvexh ANt som den ene fjiktorn tilltager i kraft, tvingas den andre alt med santina st)^rka reftgera emot den. Vi normalt andeli f franrkalla själsabntirmiteterna en så niy ket större strid , ju häftigare och mera ihållande d äro. Vid ^ibnomit andeli f vexa de till sä mycket större och mera ingripande eijukdomsformer. Detsamma är förhållandet vid abnormiteter inom själens och krop[>ena »ferer^ men härvid märkes, att äfven en sund kropp bar svårt alt emolslå en abnorm själs inverkan, dä kroppen domineras af själen, och lider en svag kropp af BJälens och andens strider, till och med då anden blir den rådande
För att nu göra fullt tydligt , hvad vi i denna paragraf velat säga, Iram^tälla \\ röljande pxempel af" en ^jälsabnormitet i dess olika utvecklingsformer. Älrå är i sig något naturen ligt, den ålerilnnes bos djuren. De framstår i mcM^äkliga begärförmågan , den ulåt gående förmågan, såsom ett uHabdt behof af något för hennes organiska bildniug och ställning nödvändigt. Älrå aU samla och ega återtinua vi hos flera djurklasser. Pen tillhör meniiisksn såsom ett naturenligl behof af obero ende otaf yttre föi bål landet». Den kan fä en abnorm rigtning, då den särskild I fäster sig vid något spectelt föremål utan ny Ka eller värde. Men icke utvisar detta någon sjuklighet i själen, icke ens en abnormitet. Ont samlandet af natnralier och konstalster för vetenskap mannen och kon^tkånnarf><n är nödvändigt, så ar det I
en re^H
1
'4
4
n I
Källa: Internet Archive ·
