Sida 299
Fjerde kapitlet: Speciella sjukdomsformer
2Ö9
[»redika. Krampryckningarna rortforo dock länge efter* åt, liksom fornt. ^^ Efter denna Lisa i Alsarp började hennes iS-åriga ^Hlj/ster och nysärkäamda 13'äriga Qicka att predika» oeb r soart spridde sjg »jukdonjen icke blott kring socknen^ utan öfver faela Vestra härad, si att redan i Februari 1^2 inrapporterades 32 Tall, deraf 20 i njeliiiseryd, Iljland de värst angripna var Johaftna Pehrsdolter i Svenaruiu, hvilken redan äom barn lidit af konvulsioner, då bon tvingades att läsa, ocb var egensinnig, ovillig och Ut. Härifrån fortgick sjukdomen till Tveta och Östbo härad, m. il. st,, samt vidare åt Bksjo distrikt och Kronobergs län^ men har med aftagande styrka. I Maj månad 1842 öfvergick den till Vestergöthjand, men var der af betydligt mildare karakter. Antalet anses dock äfven der varit några tusende. — äås»om epidemi upphörde väj ^sjukdomen med detta år.
^^ Förestående beskrifning öfver Lisa Andersdotter vi- * sar en tydlig bild a C sjukdomens form. Denna modifierades mer eller mindre under epidenn'en$ Tortgärig. Stundom lörekoin, en längre eller kortare tid, förebud af oro, tyngd i hufvud eller lemmar, kardialgi, svindel, olust, retlighet etc^ vanttgast utbröt sjukdomen på en gång. Dess framstående och väj^endtliga symptonier utgjordes fysisbt af kratnpen uti ansigtets och kroppens, isynnerhet i extremileternas oeb serskilt axlarnas muskler, ofta så våldsam^ att den sjuke sprang upp ifrån stolen eller sängen. Någoa egentlig dans förekom icke, ej heller de hälft paralytiska symptomer^ som finnas i den vanliga fysiska cborean. Dessa ryckningar förekonuno mest, då de sjuke bemärktes, mera sällan, då de voro ensamme och nästan aldrig i aöumen. Oe framkallades lätt genom yttrad misä*
Källa: Internet Archive ·
