Rättskrifningens grunder

4 RÄTTSKRIFNINGENS GRUNDER.

(så t. ex. ! och ?), dels det förhållande af underordnande, sidoordnande o. d., hvari de stå till hvarandra (så t. ex. : >; . och ,). Äfvenledes höra hit sådana skrifttecken som (utmärkande dödsfall), :: efter en versrad (betecknande en uppmaning att upprepa raden), ”) och andra hänvisnings- tecken m. m. dylikt. Vidare de astronomiska tecknen i almanackan, s. k. bomärken (utmärkande en viss bestämd person) och "vapen" (utmärkande en viss släkt) samt öfver- hufvud alla s. k. sinnebilder. Dylik sinnebildsskrift har af vissa indianstammar (t. ex. 1 Mexiko) rikt utvecklats och användts ungefär för samma ändamål, som vi begagna vår vanliga skrift. Om t. ex. en indian ritar en pil och en båge för att därigenom meddela, att krig utbrutit, så är denna skrift tydligen af samma art, som då vi medelst ett kors, ett ankare och ett hjärta beteckna de tre kristna hufvuddygderna: tron, hoppet och kärleken.

Begreppsskriften har icke det ringaste att skaffa med det talade språket. Dess figurer äro därför lika begripliga för alla, som känna till de begrepp, som därmed betecknas; och det är alldeles likgiltigt, hvilket språk som talas af der, som begagnar detta slags skrift. Så t. ex. uppfattas siffrorna lika bra och på alldeles samma sätt af en fransman eller engelsman som af en tysk eller svensk. Begrepps- skriften är därför ett slags "universalspråk”, d. v. s. ett språk lika användbart för alla folk på ungefär samma kulturståndpunkt. Den skiljer sig härigenom skarpt från

det slags skrift — den mest använda — till hvilken vi nu öfverga. |

C. Talskrift (eller skrift i detta ords vanligaste an- vändning), som betecknar det mänskliga talspråket och därför måste bli olika allt efter de talade språkens inbördes olikhet. Vid försöken att beteckna talet har man anlitat trenne ganska olika sätt, och vi erhålla därför tre olika hufvudgrupper af dylik skrift:

I. Ordskrift, då hvarje figur betecknar ett helt ord; d. Vv. s. så pass många ljud, som tillsammantagna äga någon betydelse. - Väsentligen af detta slag äro den kine- siska skriften och den fornegyptiska hieroglyfskriften. De modärna kulturspråken använda — frånsett en del s8. k. rebusar. — ingenting hithörande, så vida man icke kan