Sida 3
1. Om skrift i allmänhet.
$ I. Med skrift i detta ords vidsträcktaste betydelse menas alla figurer, genom hvilka man betecknar (icke afbildar) något annat. Ett ritat människohjärta är därför icke skrift, i fall det afser att åskådliggöra hjärtats utseende,
men väl i händelse det skall utgöra en kärleksförklaring
eller betecknar högsta kortet i hjärterfärgen.
Att frambringa skriftfigurer kallas att "skrifva'; att uppfatta, hvad därmed betecknas, kallas "läsa"; och i fall denna uppfattning får sitt uttryck i tal, heter det att "läsa högt.
Alltefter den olika beskaffenheten af det betecknade är skriften af olika slag, af hvilka de vanligaste och vikti- gaste äro:
Å. Tonskrift, som betecknar musikens toner. De figurer som användas kallas "nottecken" eller "noter", och i anledning däraf kallas detta slags skrift vanligen "not- skrift". Med denna komma vi i det följande icke vidare att sysselsätta oss.
B. Begreppsskrift, som betecknar mänskliga föreställ- ningar, begrepp och tankar af allehanda slag. Sådan skrift finnes visserligen af mångfaldigaste art, men användes af de modärna kulturfolken endast inom vissa, ganska trånga gränser. Det viktigaste slaget af begreppsskrift är den mate- matiska, till hvars många tecken höra bland andra våra siffror (0, 1, 2, 3, o. s. v.; 1, 3; 0,6 0. d., utmärkande olika grader i fråga om antal och storlek), tecknen -+- och — (betecknande uppmaningar att addera och subtrahera), = (likhetstecken) m. fl. Därnäst i vikt och betydelse komma våra skilje- tecken, som angifva dels den allmänna arten af våra tankar
