Sida 8
8 RÄTTSKRIFNINGENS GRUNDER.
är Sigurd = Karl Josef Alfred MHedenstierna, Ave = Eva Wigström 0. s. v.
Hit hör också kortskrift, hvilken kännetecknas däraf, att den äfvenledes använder de vanliga bokstäfverna (ofta i förening med skiljetecken), men låter en eller några få af dessa beteckna icke blott sig själfva, utan äfven alla de öfriga bokstäfver, som ingå 1 samma ord, till hvilka de höra. Af sådant skrifsätt begagna vi oss dagligen i stor utsträckning, t. ex. (redan detta ett hithörande fall!) f. m. (= förmiddagen), o. s. v. (= och så vidare), kl. (= klockan), hr. (= herr), jfr. (= jämför), fil. kand. (= filosofie kandidat) m. m. (äfven detta ett exempel!). Ett författarenamn i kortskrift kallas signatur” (icke att förblanda med psevydo- nym, hvarom se ofvan), t. ex. det kända märket K. W—g (= Karl Warburg) eler CD: Wi(= Carl David ateWirs sén). eller Bra (= Vilbelm -von . Braun). I ett visst. tal är kortskrift så godt som regel, nämligen i fråga om per- soners förnamn, hvilka oftast återges endast medelst sina begynnelsebokstäfver (de s. k. initialerna), t. ex. J. O. Iallin för Johan Olof Wallin.
2. Om svensk skrift,
I 4. Såsom i det föregående har uppvisats, är den nuvarande svenska skriften icke en enhetlig, efter en och samma grundsats bildad skrift, utan den beror på en kompromiss mellan flera olika skriftsystem. Den är sålunda begreppsskrift i den mån den använder siffror, skiljetecken och andra "skriftecken" (andra än "bokstäfver''), skillnaden mellan "stora och "små" bokstäfver, olika stilsorter och mellanrum mellan de skrifna orden (hvilka i talet visst icke skiljas åt på samma sätt som i skrift); för öfrigt och väsentligen är den däremot talskrift. Såsom sådan är den dels ordskrift, t. ex. då $ är = paragraf; dels stafvelse- skrift, t. ex. då abc är = abese, x = ks och z = ts; dels och väsentligen är den ljudskrift. Andtligen är den till
