Sida 78
78
ÖSTERGÖTLANDS RUNtNSKRtPTËR. i
77. Hovgården, Hovs sn, Göstrings hd.
Pl. XXV. Fig. 2.
Litteratur: W. 162; C. F. Nordenskjöld, ÖFT. I, s. 75, teckning s. 76; Reseber. 1870, s. 31, teckning pl. IV; G. Stephens, ÖN RM. III, s. 312; E. Bråte och S. Bugge, Runverser s. 350 i ATS. X; E. Birfors, Ostrog. sacra, s. 6, teckn.
Enligt C. F. Nordenskjöld har stenen upptagits vid reparation av en källare uti Kungslyckan på Hovgården. Fyndet torde hava gjorts 1867, enär Stephens i febr. 1868 från C. Säve fick meddelande om inskriften efter en ritning av K. A. Hagson.
Runstenen, som är av röd granit, var delad i tre stycken, varav det minsta innehöll inskriftens början, ett utgjorde stenens fot och det tredje innehöll ristningens huvuddel.
Runstenen står nu rest i parken vid Hovgården öster om manbyggnaden ett stycke från parkens östra gräns. Den är omgiven av en samling underliga stenar. Det minsta stycket ligger löst bredvid. Höjden är 1,88 m, bredden över korsets mitt är 1,71 m. Slingans bredd är 10—13 cm.
På det lösa minsta stycket befinner sig inskriftens början : tu samt vänstra kännestrecket till n i : tuna; i t äro stav och kännestreck upptill alldeles skilda åt. Efter Stin : äro stavens kant och slingan delvis bortslagna, så att av 'denne' blott [) finnes, men med kännestrecket upptill skadat, och foten av den följande runan; skadans längd därefter är 23 cm. Uti 'efter' finnes 4 cm nedifrån av i, 6,5 cm av f samt tR fullständiga. Mellan uas han finnes intet skiljetecken, och h har vanlig form. I man: bilda kännestrecken på m en fullkomlig ring; i mist har i m blott det vänstra kännestrecket denna form, det träffar övre slinglinien 1,5 cm från staven, det högra 2,5 cm.
Inskriften är alltså följande:
: tuna : sati: stin : |iansi [if]tR : sin : uar : |iurfast: uas han : man : mist: untyik ■
5 10 15 20 25 30 35 40 45
Kvinnonamnet tuna finnes med säkerhet på Krageholm-stenen I, Skåne, och Wimmer, DR. III, s. 19 återger det med Tonna {Tunna), som ock säges vara känt från den senare litteraturen; O. Nielsen, Olddanske Fersonnavne, anför Tonna Reichenauer dödsboken (1000-talet) och Necrol. lund. (1100-talet); Lundgren, Personnamn, anför Tonna SD. I, 667, och SD. II, 143 (1292), och detta namn ingår i ortn. Tunnastadhum SD. III, 714 (1326), trol. i Kumla sn, ög. Bugge, Norges Inskr. m. de ældre Runer I, s. 253, sammanställer därmed mansnamnet Tunni Yngl.-sagan, vilket Bugge tyder som 'han med de store Tænder', liksom isl. namnet och tillnamnet Tanni.
Motsvarande isl. verr 'Månd, Ægtemand' Fritzner2 förekommer i betydelsen 'äkta inan' uar dessutom B. 807, L. 868 Aspa, och B. 950, L. 1383, T. 36 Stora Västhöl, uer B. 375, L. 69, D. I, 128 Gryta och uir L. 1342, T. 7 Härened. Ristningarna uir, uer tyda på uttalet vær, uar möjligen på var, liksom annars ofta a finnes för väntat æ i fsv. mellan v och ?', se Noreen, AscJiw. Gram. § 117, anm.
Källa: Project Runeberg ·