Sida xxx
XXX
ÖSTERGÖTLANDS RUNINSKRIFTER.
XXIV. En annars icke förekommande runa är [], som har form av + med vänstra bi-staven förlängd till nedre linien och i hilfn»i 145 hælfningi betecknar ing.
§44. De urnordiska runorna fujjarkgw: hllijepRS: tbemlrjod anföras samtliga på 178 Vadstena-brakteaten och med urnordiskt ljudvärde i ski|iaieubaR 171 Skärkind, alltså e e och b bilabialt v § 35, 4.
På 136 /, g Rök förekomma I) g g § 20, 4, rig § 26, II) w u § 27, 5, III) h h § 22, IV) D n § 26, V) i med en form, som liknar siffran 8, i § 23, 1, VI) a 1) dels med bistav åt h. av en liksidig triangels form i bet. a § 10, 1, 2) dels likt 0 i bet. nasalerat a § 10, 4, § 11, 7, VII) S h s § 32, VIII) R A ii § 31, 1, IX) e M med högra bistaven utdragen till v. staven i § 23, 4, X) m m § 26, XI) 0 1) ö § 28, 4, 2) o, u § 27, 4, 3) ü § 34, XII) d 1) d § 16, 2, 2) t § 33, 2.
3. Ordklasser och böjning.
§ 45. I ordförteckningen äro under normaliserade uppslagsord de förekommande formerna av inskrifternas ord och dessas olika ristningar sammanförda. För att icke behöva här upprepa denna mångfald av ristningar skall jag i allmänhet transskribera dem på samma sätt som de uppslagsformer, under vilka de återfinnas och till vilka hänvisas för ytterligare upplysning. Följande gruppering torde vara för ändamålet tillräcklig.
§ 46. Mask. a-, i- och a-stammar:
I. Nom. sg. a) med ändelsen -r (r): Aghmundr, (Al]vær, Aniindr, Asläkü, Asmundr, Broddr, Bærghvidhr, Daghii (blott i förkortning: d), Fastirffu, Finvidhr, Gëmmvndr, Géimlfn, Gudhmundr, GudhulfR, Götr, Götulf it, Hæ(m)mwgR, hæstn, Jngivaldr, Lifundr, Of agha, Ofrädhr, önidhingit, Iiikulfs, RöIJr, Rödlir, Rörikn, Sinka, SkäungR, Smid hr, Stighr (StighuR), Stgdhingn, Sunvidhr, Sicënaldr, UI/r, Valdnkß, Vigøtr, Tæringn {Vd-rtku), piödhnkn, pol.fR, pördhr, pörlakn, pr ön dr, Øgötr, Øndr; med bevarat stamutljud framför ändelsen: urnord. SkinpaleubaR, med utvecklad hjälpvokal: asnilllltær Asmnndær.
b) utan ändelse: 1) i sådana fall, där urnordisk assimilation av ändelsen -n kan föreligga (Noreen, Aschw. Gr. § 238, 295): Asbiom, Azur, Biörn, Dan, -far, Fröxtm, Gen, -géR, -gils, Gudhf)orn, Gunnar, Gunsten, Götar, Häisl, Hakon, 11 alf dan, Hålsten, Hohngëii, Holmstën, Hän, iatun, Jës, Ingvar, I öar, Iölian, lusten, karl, Karl, Kætil, Nils, Ormar, Ottar, Roar, Rödhstën, Sandar, Siglidan, Sighstën, Stën[?), Stenar, sun, Swën, Si/vur, Særkiit, Sæßör, Varin, Vlbiorn, Vilin, Vækil, porbiorn, porgëii, porkil, porstën, Æsbiorn, Østën.
2) med ändelsen utelämnad eller bortfallen: Anun(d), Grtmulf, Göt, Ilælf, Krist, önidhing (trol. förkortning), Ofrädh, Rëdhulf, Siglirëf, Ulf, porfridh. Orsaken till, att ändelsen bortfaller i nom. sg., torde i allmänhet vara inverkan från ack. sg.
I gud]i, som är ursprungl. neutr, har aldrig någon ändelse funnits.
II. Ack. sg. 1) utan ändelse: Alvæ, Anund, arfing, Asbiom, Asgöt, Asmund, Azur, Biörn, Brun, Bærgliswën, Bærghvidh, Enar, Fariilf, Farfiægn, Gërmund, -gils, Gisl, Grën, Grëp, Griinulf, Gudhfast, Gudhmund, Gunnar, Gcerdhar, Gæsling, Göt, Half dan, Hëmkæl, hwalf, Hærmödh, larl, Ingmar, Ingvar, löstën (förkortn. ilist), Kagh, Kanp, Karl, Kiulläk, Krök, Kætil, mägli, Nan, Od, Odlögh, Ofägh, Olaf, Ottar, Rëf, -rëf, Rölf, Sighbiorn, Sighfüs, Sighmund, Sighrodli, Sighstën, Skær, sten, Stenar, Stènkæl, Styfiald, sunu, sun
Källa: Project Runeberg ·