Read Runeberg

Östergötlands runinskrifter. Andra bandet.

Originalsida 20
Originalsida 20
Originalsida 20
Originalsida 21
20–21

Sida 20

LIV

ÖSTERGÖTLANDS RUNINSKRIFTER.

jorden, så att inskriftsidan syntes, låg därefter en tid i ett stenröse men restes 1891 på en berghäll på norra sidan av byggningen i Ingelstad.

Ämnet är gråsten. Höjden är 1,55 m, bredden vid ristningens slut nedtill 68 cm, vid tvärslingan upptill 53 cm. Ristningen är synnerligen djup. Slingans bredd 7—10 cm.

Runorna äro följande:

sin : riti: itin : |iina : iftR: brun : sun : sinnu

5 10 15 20 25 30

Ristningen sin för ett mansnamn i nom. eller ack. sg. förekommer utom här i fyra inskrifter: L. 1214 Nömme, Smal., där namnet förekommer som ack. sing., L. 735 Väppeby, Uppl., Ög. 32 Å och Ög. 170 Ösby, vartill kommer Sen L. 1250 Skaftarp, Smål., san B. 691, L. 814 Gerstad^berg, Södml., och möjligen sain B. 143, L. 367, I). II, 2 Frösunda, Uppl., av mig undersökt 1901. Sannolikt synes, att i dessa få fall en runa blivit utelämnad och att ettdera av de synnerligen vanliga namnen Sven eller Sten är åsyftat. Ä ög. 81 Högby tyckes samma ord förekomma i ack. sg. som tillnamn: eftiR asur • sen • mu|iur • bri||]l|l' • sin • men är väl icke likartat. I avseende på ög. 32 finnes verkligen anledning att antaga sin stå för Sllin, se ög. 32. I de skrivna urkunderna förekommer emellertid ingen motsvarighet till denna ristning, och även detta talar för antagandet, att t. ex. Sven avses.

Ristningen itin för 'sten' förekommer D. II, 42 (B. 161, L. 387) Vible, Sollentuna hd, Uppl., ög. 117 Slaka. Då den senare ristningen hör till Rökstensgruppen, ligger det nära att betrakta i soin en förlängning av Rökstenens S-runa. I något sammanhang med detta beteckningssätt stå väl också ristningarna istain D. I, 106 (L. 739); D. II, 33 (B. 147, L. 380) Råstad, Sollentuna hd, Uppl.; B. 104, L. 418 Hammarby, Vallentuna hd, Uppl.; B. 1084, L. 998 L. Kyringe, Björksta sn, Y. Tjurbo hd, Västml.; istin B. 642, L. 722, D. I 86 och B. 641, L. 723, D. I 85 Klistad, Vårfrukyrka sn, Åsunda hd, Uppl.

Av namnet Brun anför Lundgren, Personnamn s. 38, även biformen Bron och anser, att namnet har kort vokal samt uppkommit genom förkortning av namn på Brun- (Bryn-), såsom Brunulf, Brunvidh.

Mellan sin och nu finnes intet skiljetecken, men upprepningen av n måste innebära, att nu är ett nytt ord. Då adv. 'nu' icke passar till pret. 'reste', torde nu vara förkortad ristning för nu(tan) ack. sg. mask. av adj. isl. nytr 'nyttig, som er til Gavn eller Nytte', fsv. nyter 'brukbar; duktig, hurtig', som stundom i minnesskrifter tillägges som hedrande benämning, t. ex. fa|jur: sin : nylan B. 716, L. 917; miuk nutan trik L. 640, D. II, 25; buta : nutan ög. 105, Kärna.

översättning: Sven (?) reste denna sten efter Brun, sin hurtige son.

Källa: Project Runeberg ·