Sida 99
En promenad i »Gamla Stockholm»
En vindeltrappa med tunnhvalf och väggnischer för oss åter ned på borggården, i hvars sydvästra hörn vi vid utträdet befinna oss.
För att beskåda äfven slottets äldre delar måste vi taga samma väg ut, som vi kommit in. Lämnande bron bakom oss svänga vi af åt vänster och se då bakom muren »slotts örtagården»; åt densamma vetter den prydliga praktgafvel, som af k. Johan III uppförts, och hvarå läses denne konungs devis: Deus Protector Meus. Denna del af slottet är den äldsta och kallas »adelhuset». Här inrymmes rikssalen. Där bakom höjer sig det imposanta tornet »Tre kronor», efter hvilket hela slottet ibland orätt nog uppkallats.
Sedan slottet sålunda studerats i detalj begifva vi oss till staden och taga då vägen bäst öfver den öppna platsen kallad »sanden». På höger hand lämna vi kyrkan, till vänster däremot göres ett ögonblick halt för att i förbifarten beskåda det första huset på vänster hand, bollhuset med dess teater, där lustiga »commedior» uppföras. Nedåt sjösidan finner man på höger hand Bollhusgränden, som fortsättes af Jakob Bagges gata, dit vi sedermera återkomma.
Nu taga vi vägen genom Källargränden och fortsätta till Stortorget. På höger hand ligger stadens rådhus, som trots sin föga invecklade anläggning genom de enkla medel, hvilka 1500-talets konstnärer så väl förstodo att använda, fått en pompös verkan upptagande täflan med söderns kostsammare byggnader.
Det hela ter sig ståtligt efter den i k. Johan III:s tid företagna »förbättringen». Byggnadens nedre del tyder på en medeltida anläggning, men gaflar och spets (tornet) samt målningarna förskrifva sig från nämnde konungs tid. Fasaden med sina kalkmålningar gör ett lifligt och anslående intryck.
Källa: Project Runeberg ·
