Sida 80
VI.
Enskilda hus.
Stormännen i landet voro i äldre tider i egentlig mening ej bosatta i Stockholm. Utom stadens ämbetsmän, en del andlige samt de handtverkare, hvilka tillhörde samhället, torde i själfva staden varit bofasta endast helt få andra personer. De högste i landet hade sina befästa gårdar, där de på sätt och vis intogo samma ställning i sin trakt, som konungen intog inom hela landet. De kunde således ej hafva någon åtrå att bosätta sig i staden, där de gifvetvis skulle kommit i ett mera påtagligt beroende af konungamakten.
Man får därför antaga, att de enskilda byggnaderna ännu ganska långt fram i medeltiden voro af allra enklaste beskaffenhet, samt att trähusen voro öfvervägande, ett förhållande, som framgår äfven af de förödande eldsvådorna, hvilka på 12-, 14- och 1500-talen snart sagdt afbrände hela staden. I och med stadens tilltagande i storlek och betydelse samt invånarnes förbättrade förmögenhetsvillkor började man sannolikt att uppföra solidare och äfven i arkitektoniskt hänseende prydliga boningshus. Likväl voro ännu jämförelsevis långt fram i tiden ett flertal byggnader s. k. korsverkshus.
Tidigt på 1400-talet omtalas enskilda personer tillhöriga stenhus ofta i handlingarna och redan pä 1300-talet torde de
