Sida 18
II.
Befästningar.
Redan 1200-talets Stockholm var omgifvet af en mur, hvilket framgår af nyssnämnda handling af 1288, däri det heter, att de som bodde utom muren, och på malmarna, skulle hafva samma rättigheter som stadsborna själfva.
Om denna mur i den stora eldsvådan 1297, då hela staden skall hafva afbrunnit, äfven förstördes, är ej kändt; äfven torde det vara ganska ovisst, huru långt den sträckte sig i söder. Däremot kan man med anspråk på visshet försäkra, att den äldsta muren, som utgick från slottet, inneslöt detta samt området inom Bollhusgrändens, Baggens- och Prästgatornas konturer. Detta område befanns dock snart nog alltför otillräckligt; malmarna befolkades visserligen delvis på 1200-talet, men äfven emot och utom stadsmuren började man att bygga, och en ny stadsmur uppfördes. Huru långt man vid en sådan första utvidgning då sträckte sig är kanske ej så lätt att fastställa; att man äfven då varit för sparsam är säkert, ty mot midten af 1500-talet uppfördes åter en ny mur, åtminstone kring vissa delar af staden. År 1550 28/4 klagade Hans Gammal öfver en tomt, som han mist västan till och som han måste undanrymma för stadens mur. År 1558 21/3 omtalas äfven i tänkeboken, hurusom rådet inför lyckta dörrar beslutit:
