Sida 101
En promenad i »Gamla Stockholm»
Midt på rådhuset å det framspringande, af pelare uppburna partiet befinner sig »burspråket», d. v. s. den öfvertäckta balkong, från hvilken borgmästare och råd, ja någon gång konungen själf talade till den på torget församlade menigheten. På högra sidan från åskådaren sedt synes i muren målad en väldig solvisare med alla himmelstecknen, i sannskyldig renässansstil. Vi nöja oss dock icke med att beundra rådhuset utifrån; tyvärr äro dock själfva »rådstufvan» och de öfriga kamrarna ej tillgängliga, ty det höga rådet har strängeligen förbjudit menigheten att intränga i rådhusets inre. Vi måste därför åtnöja oss med att besöka källarvåningen, dit vinrankan i skylten lockar oss. Genom en massiv port i byggnadens västra hörn nedstiga vi utför tegeltrappan. Den konstnärliga anblick, som nu möter oss, är så öfverraskande, så oväntad, att vi måste samla våra intryck, klargöra våra begrepp. Bästa sättet är då onekligen att vid något af den stämningsfulla källarsalens ekbord taga oss en styrketår. Här är nämligen den förnämsta utskänkningslokalen i staden, och för en ringa penning fås det härligaste »rijnska wijn.»
Behörigen uthvilade och återkomna i jämvikt efter vår förvåning, kunna vi bättre iakttaga denna källares stilfulla inredning, som nyss slog oss med häpnad. Tak och väggar äro här öfverallt prydda och målade; figurer och blommor omväxla med ornament och sinnrika inskriptioner. Den halfskymning, som ligger öfver det hela, gifver källarsalen en alldeles särskild prägel och en tidsfärg, som icke störes af något. Denna källarsal, kanske det intressantaste i hela staden, skulle ingen försumma att besöka.
Länge kunna vi dock ej dröja i källaren, hvars frestande varor behörigen afprofvats och gillats. Vi måste återtaga
Källa: Project Runeberg ·