Sida 107
En promenad i »Gamla Stockholm»
Det är ett gammalt hus, som k. Gustaf I skänkte Alf Grefverad; här har en vinhandlare öppnat sin rymliga vinstuga med dess förtjusande utsikt och inbjuder oss att smaka ett glas äkta spanskt.
Här intill och i rät vinkel från »Spanska Drufvan» står ett nästan spöklikt hus, med sin stolta krenelerade gafvel, en gengångare från den gråa medeltiden. Träder man uppför den utspringande trappan, finner man visserligen intet, som påminner om spöken eller onda andar, men en hemsk dödskalle grinar oss till mötes. Konungens »bardskärare», ett mellanting mellan läkare, apotekare, sockerbagare och barberare m. m. är herre på täppan i den lilla hemtrefliga lokalen, där man likaväl kan få sig en påse karameller som en ny peruk, lika lätt bli rakad som få för sig uppenbaradt »sättet att bli evigt ung»; med få ord ett slags 1500-talets Dulcamara residerar här.
Svartmunkegatan, i hvars östra hörn detta hus är beläget, lämnar oss tillfälle att uppsöka den på Kinhästegatan belägna »Lusthige theater», en väldig byggnad med platser för 3 à 400 åskådare.
Hörnhuset midt emot »bardskäraren» är också ett medeltida hus. Dess trappgafvel med putsade masverk prydes af en nobel bild af den Heliga jungfrun. Såsom arkitektur torde det vara det vackraste vid Stortorget. Det äges af Jan guldsmed, hvars flitiga arbetare hamra och löda, snida och gravera, allt utan att på ringaste vis låta sig störas af besökaren, som sannolikt ej kan lämna mäster Jan utan att hafva gjort åtskilliga beställningar.
Guldsmedens grannhus, »huset med kulan», är upptaget af de konstförfarna väfsystrarna från Brunkeberg, hvilka här hafva
Källa: Project Runeberg ·
