Sida 36
IV. Slottet
Det gamla adelhuset, rikssalsbyggnaden, som tidigare var försedt med trappgaflar, försågs å södra kortsidan med en ny praktgafvel, säkerligen utförd under konung Johans tid efter dennes eller Willem Boys planer. Platsen mellan de två fönstren å denna sida upptogs af en stor tafla med rikt ramverk, å hvilken lästes konungens devis: DEUS PROTECTOR MEUS.
Öster om det gamla slottet låg smedjegården med omgifvande byggnader. Källarvåningen begagnades i äldre tider såsom fängelse för grofva förbrytare. I den öfre våningen låg mellan smedjegården och lilla borggården en räcka af kungliga rum, medan en annan med utsikt åt sjön och nedre slottsträdgården sträckte sig utefter smedjegårdens s. sida mot nuv. slottsbacken.
Slottets yngre byggnader grupperade sig kring den stora, mot norr belägna borggården. Under äldre tider får man föreställa sig denna liksom å Kalmar och Borgholm omgifven af krenelerade ringmurar, mot hvilkas inre sida här och där lägre oansenliga byggnader stödde sig, och som i hörnen hade framspringande försvarsverk. Hufvudingången till denna borggård var belägen i sydvästra hörnet i riktning från söder mot norr. Man hade förut att passera den smala »förborg», som sträckte sig utefter slottets västra sida mellan denna och slottsgrafven. Öfver grafven ledde ursprungligen en vindbrygga, som dock ersattes med en hvälfd bro, bevakad af två förgyllda lejon, fram till yttre slottsporten, ursprungligen anordnad af Gustaf Vasa och senare (1588) tillbyggd af Johan III. Själfva porthuset torde väsentligen vara att anse som ett verk af Paul Schütz och Gustaf Vasa, hvaremot kolonnuppställningen, troligen påverkad från Kalmar, tillkommit
Källa: Project Runeberg ·