Sida 68
V. Kyrkor och offentliga byggnader
att gillet tog namn af något helgon, t. ex. S:t Nikolaus, S:t Gertrud, hvars särskilda hyllande utgjorde ett föreningsband för gillets bröder och systrar. I någon kyrka stiftade gillet ett altare till dess helgons ära och vid detta altare förrättades gudstjänst på gillets bekostnad och till dess båtnad.
Gillet hade eget hus, i hvilket man samlades till behandling af gillets angelägenheter och till sällskapligt samkväm. Vid dessa tillfällen var gillesalen festligt prydd och glädjen stod högt i tak — ibland dock störd af buller och kif, ty man drack den tiden gärna utan måtta. Män och kvinnor deltogo i de flesta gillens samkväm. Gillena voro dessutom förmedlare mellan de olika stånden, ty samhällets stormän läto sig gärna upptagas som bröder, åtminstone i de förnämligare och borgerliga gillena.
Medlemskapet i gillet utgjorde ett broderskap och inom detta skulle man älska och hjälpa hvarandra icke allenast i hälsans dagar eller under detta jordelifvet. Var en medlem af gillet sjuk, skulle de andra vårda honom; var han död, skulle de följa honom till grafven, och ännu därefter skulle gillet för hans själs bästa låta läsa mässor vid gillets altare.
Utom gillena få äfven till de offentliga byggnaderna i staden räknas det pä Helgeandsholmen belägna s. k. Helgeandshuset, som under medeltiden och ännu på 1530-talet ägde bestånd. Det blef inrättadt på 1300-talet för upptagande af sjuka och fattiga samt för ålderstigna i staden, hvilka där under längre eller kortare tid fingo underhåll och vård. Äfvenså användes helgeandshuset till en art härberge för vandrare och andra resande, mest för munkars eller i kyrkans tjänst anställda personers härbergerande. Den
Källa: Project Runeberg ·
