Sida 10
Djurgården
somrar och hvilade ut från det ansträngande arbetet, att skörda lagrar på scenen. Ännu längre till venster träffas den på vår planche aftecknade
Byströms villa, så uppnämnd efter sin uppbyggare, den konstnär, som sjelf i Carrara ledde tillhuggandet af de förnämsta delarne i denna byggnad, hvilken han ämnade till ett museum af sina verk, och som bildar ett fristående konstverk, "hvars like skulle sökas fåfängt på denna sidan Alperna, om den ens står att finna på den andra", för att nyttja Georg Scheutz' betecknande ord. Efter att hafva gått genom fleres händer har villan nu slutligen fått till egare Juveleraren i Stockholm, Chr. Hammer, som ditflyttadt sin värdefulla och omsorgsfullt ordnade samling af curiosa. Derjemte eger villan ett intresse som ensamt förtjenar ett besök uti den, nämligen den utsigt man njuter från dess öfversta altan, en utsigt, som, ifall ej den mest vidsträckta, dock är den skönaste bland dem, som i öster från Stockholm erbjuda sig af staden och dennas omgifningar.
Lemnande å sido Alkärret med dess schweizeri och dess theater in petto, som i verkligheten ännu icke hunnit längre än till en photographi, hvilken dock ger ett tämligen fullständigt begrepp om hvad den är ämnad att blifva, och den åt samma sida belägna Djurgårdsstaden, der Stockholms jernvåg intagit det Lodgach-Burgman-Fredholmska skeppsvarfvets plats, och der Gröna Lund, det af Bellman besjungna och af honom ofta besökta, ännu i denna stund visar utseendet af byggnaderna på Djurgården i Gustaf III:s dagar, komma vi nu in på Djurgårdsslätten och möta genast vid ingången till denna ett åt Bacchus och Comus helgadt palats, för hvilket Gröna Lund med sina klassiska minnen sjunker ihop till ett intet, och hvars park utomdess förvarar ett af de mest klassiska bland dem alla, vi mena
Hasselbacken, så uppkalladt med sitt gamla namn till minne af Djurgårdens skald, Carl Michael Bellman, som under den lummiga ek, hvilken utgör den omgifvande lilla parkens förnämsta prydnad, skall hafva improviserat "Fredmans 25:te Epistel", hvari han beskrifver sin tids Djurgård, och hvilken nu prydes med storartade byggnader, inredda till värdshus och konditori, musik- och andra paviljonger, lummiga trädplanteringar, bland hvilka till ock med palmer (dock artificiela) lyfta sina kronor, och der glasens klang samt de
Källa: Project Runeberg ·
