Stockholms Omgifningar.

på Norra Djurgården. Carl X Gustaf, som oaktadt sina oupphörliga krig icke desto mindre hade tid att sysselsätta sig med planer till sin hufvudstads försköning, hade imellertid för afsigt att förvandla Djurgårdens jagtmark till en "lustgård" och gaf sin architekt, Jean de la Vallée, befallning att der anlägga en sådan med både "fontainer" och "grottor", "advenuer" och "trään"; men ehuru början till en sådan anläggning verkligen gjordes vid Biskopsudden, afstannade dock snart arbetet derå. Redan förut hade den del af ön, som nu bildar Djurgårdsstaden, blifvit bebyggd med de s. k. Båtsmanstomterna, hvilka ytterligare tillökades genom anläggandet af ett skeppsvarf, hvars talrika arbetare der hade sina bostäder. Men allt det öfriga fortfor ännu länge att vara en jagtmark, omvexlande med berg och dalar, kärr och slätter, samt bebodd uteslutande af jägeribetjening. Först i Gustaf III:s dagar anlades på Djurgården en och annan villa af förmögna Stockholmsboer, och dermed fortfors det småningom, tilldess Carl XIV Johan blef egentliga skaparen af den nuvarande Djurgården genom anläggandet af Rosendal och genom de kostsamma försköningarna af den omgifvande trakten. Nu skyndade magnater af alla slag att följa konungens exempel, den ena villan växte upp efter den andra, den ena försköningen uppstod efter den andra, theatrar och cirker, värdshus och konditorier stodo upp som svampar ur jorden, och den praktfulla Djurgården i våra dagar förhåller sig till Djurgården under Gustaf III:s tid med dess "voffelbruk" och "färskölsställen", dess "krogar" och "Fröjas tempel" ungefär som denna förhöll sig till den blott der och hvar undanhuggna urskogen på Waldemarsön under den tiden, då klosterfruarna i S:t Clara hade ön i sin ego.

Till Djurgården, Stockholmsboens rus in urbe', hans undflykt undan stadens buller, nu för tiden under vintern, så snart solen täckes bryta igenom vår vid denna årstid vanligen töckniga himmels molnmassor, nästan lika mycket som under sommaren, då likväl vid vissa tider af dygnet allt hufvudstadens lif synes förflyttadt dit, leda talrika vägar både från land- och sjösidan. Lättast kommer man dit från "Strömparterren", den lilla grönskande, blomsterrika parken nedanför Norrbro, och ehuru landningsplatsen vid Djurgårdsstranden, det s. k.