Sida 279
Angrepp på riksråden. 279
för sig alla tillsammans begära en half million d. 8. m. men läto pruta med sig; de nöjde sig med 66,667 d. 8. m. genast, 21,667 d. s. m. i månaden under en beräknad tid af fem månader, samt 133,333 d. s. m. efter riksdagens slöt. Men denna uppgörelse kom på vanligt sätt till engelska kabinettets kännedom oeh meddelades Goodricke. Det var kännedomen om detta aftal oeh bristen på egna penningar, som efter Goodriekes eget vittnesbörd förmådde honom oeh Österman att hellre nöja sig med fyra eller fem riksråds frivilliga afsked än våga en strid, b vars utgång syntes dem mycket oviss. Men när det ej lyckades konungen att åstadkomma mer än tre ledigheter i rådet, så kunde de ej tillbakahål I a sina vänners kamplust, och de förlorade snart allt välde öfver dem.1
Det var denna gång icke från sekreta utskottet, som slaget mot rådet utgick, utan från sekreta och jostitiedeputationerna, som hämtade sina vapen från granskningen af rådets protokoll i inrikes- och justitieärenden. Den sekreta deputationen i ett betänkande af den 2 april sammanplockade tjugu anmärkningspunkter mot rådet, de flesta rörande utuämningar — däribland Rappes till landshöfding (VI: 146) och Herweghrs till pastor i Storkyrkan (VI: 213) — , vidare angående behandlingen af några klagomål öfver riksdagsmanna val m. m. De flesta synas obilliga, några ända till löjlighet obetydliga — t. ex. att rådet tillåtit införsel för konung Adolf Fredriks egen räkning af ett parti utländska, eljest till införsel förbjudua järnsaker till ett värde af 137 riksdaler. Deputationen tog likväl sina anmärkningar på strängaste allvar och slöt sitt betänkande därmed, att alla de återstående tio riksråden, Rudenschöld, Wallvvijk, Bielke, Ulr. SchefFer, Hermansson, Beckfriis, Schwerin, Posse, Bark och Sinklaire borde förklaras sina
1 Vergennes* depescher den 5, 12, 26 sept. 1771. Lord Suffolk till Goodricke den 1 och 25 okt. 1771 och 6 mars 1772. Goodricke den lo mars 1772. Det var genom Sinklaire, som öfverenskommelsen blifvit träffad med Odelius; genom Fersen med prästerna och borgarne. Om Odelins se ofvan VI: 82. Fersen i sina skrifter (III: 82) namngifver Sundblad såsom den där mottagit Vergennes' penningar.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·