Sida 293
De nya riksråden. — Konungens kröning. 293
de våldsamma åtgärderna i myntväsendet. Vid följande riksdag 1769 satt han åter i bankodepatationen och hörde där till dem, som arbetade för högre kurs och större sedelstock, än den egentliga kärnan af Hattpartiet önskade. Måhända hade han därigenom i någon mån förverkat sitt partis förtroende; och möjligen var detta orsaken, hvarför han 1771 icke invaldes i se k reta utskottet.
De öfriga nya riksråden, friherre Anders Reinhold Wrangel, Axel Arnell, friherre Karl Grustaf Ehrencrona och Fredrik Ulrik Sparre, hade icke tagit någon synnerligen framstående del i riksdagsstriderna; och deras tjänstetid såsom riksråd blef ganska kort.
I spetsen för den nya regeringen trädde riksrådet Döben, hvilken af sekreta utskottet valdes till kanslipresident och såsom sådan af stånden godkändes.
Efter alla dessa förberedelser kände konungens kröning ändtligen firas den 29 maj. Den föregicks af nya retsamma tvister mellan adeln och de ofrälse stånden om ceremonielet och hyllningsederna. Och förmodligen voro de icke många, som med glädje och förtroende till framtiden firade den högtidliga akten, hvilken borde besegla föreningsbandet mellan konung och folk men nu knappast kunde öfverskyla den söndring och upplösning, som botade samhället. Konungen besvor den regeringsform, hvilken han redan föresatt sig att omintetgöra; ständerna svuro att akta konungens rättigheter, hvilka de dagligen trampade under fötterna.
Vi skola längre fram redogöra för åtskilliga dels redan beslutna, dels förberedda åtgärder, genom hvilka den osäkerhet och laglöshet, som utmärkte ständernas regering vid denna riksdag, stegrades till en ytterlighet, som måste göra en förändring nödvändig, så vida samhället skulle äga bestånd. Tvifvelsutan hafva ständernas ingrepp i regeringsoch domarmakten inverkat på konungens beslut att våga en statshvälfning; men vi tro dock, att det för honom åtgörande var det fullständiga ombyte af riksråd, som vi nyss beskrifvit. Ty detta ombyte ej blott skilde honom från män, som ägde hans vänskap och förtroende, och påtvang honom andra, som han fruktade och föraktade; — det ej
Digitized by
Källa: Internet Archive ·