Sida 263
KARAKTERISTIK AF GUSTAF III. 263
begåfvad regent, då omständigheterna nödga honom att långsamt arbeta sig upp till storhetens höjd och småningom vänja sig vid de bländande syner, som der uppe te sig för hans blickar. Stiger han för hastigt uppåt, löper han fara att svindla, han förledes då lätt att sträfva högre än krafterna medgifva i förlitande på sitt säkra öga och sin goda lycka. En konung, som börjar sin regering med ett storverk, har deri en ständig frestelse att tro sig för väl, att lita för mycket på sitt snille och sin lycka, han har tillika en ständig eggelse att icke låta lagrarne vissna, utan genom nya storverk befästa och höja sin ära. Detta är en mycket berättigad känsla, så länge han sätter sin ära i sitt lands och sina undersåtars sanna välfärd. Men för en ung och ärelysten konung ligger den frestelsen nära till hands att förväxla den sanna äran med den skenbara, med den som väcker uppseende, som lyser i verldens ögon; och en konung med Gustaf IILs skaplynne och uppfostran var mer än vanligt utsatt derför. Framtiden skulle visa, om han skulle ge vika för denna frestelse, om han skulle liksom Ludvig XIV falla derför, eller liksom Gustaf II Adolf låta ärelystnaden underordnas högre syften — det var nämligen dessa båda konungar han gjort till sina förebilder, tvänne furstekaraktärer sins emellan så olika som möjligt. Hvilketdera föredömet som skulle bli det bestämmande — ingen kunde ännu bilda sig en säker föreställning derom. Ty sällan har en ung konung inneslutit inom sig så många möjligheter, sådana skiftningar och motsatser i oändlig rikedom, sällan har en menniska varit så oberäknelig som Gustaf III. Hos honom bodde de stora konungatankarne vid sidan af sådana intressen, som eljest pläga sysselsätta små sinnen. En hög uppfattning af konungamaktens pligter fans förenad med lystnad efter njutningar och nöjen. Han kunde arbeta med en otrolig energi, när något särskildfc intresserade honom; han kunde visa en orubblig fasthet, när det gälde hvad han ansåg som sin ära, men försjönk derpå ofta i sorglös ro1.
1 Detta uttryckes af Vergennes på följande sätt: >Ce prince, si grand dans certains moments, se relåche avec une facilité presque incroyablc et se laisse le plus souvent distraire par des objets qui ne sembleraient pas faits pour le captiver». VergeDnestil d'Aiguillon 18 okt. 1773. Eller så:
Digitized by
Källa: Internet Archive ·