Tillbaka Read Runeberg

Vetenskapliga tidsfördrif

Originalsida 24
Originalsida 24
Originalsida 24
Originalsida 25
24–25

Sida 24

1. Vetenskapen i fria luften

månen af lysande cirklar, så kallade gårdar! Huru ofta utvecklar icke regnbågen sitt mångfärgade band i en luft, som är uppfyld af små vattendroppar! Alla dessa storartade naturföreteelser kunna gifva anledning till lärorika iakttagelser och blifva föremål för studier och undersökningar.

På detta sätt kan man på promenader och resor sysselsätta sig med vetenskaper; ett dylikt studium på öppna fältet och i fria luften befordrar kroppens, och själens helsa. Då man har ett öppet öga för naturens under, så väl för insekten, som krälar på grässtrået, som för de lysande kroppar, som röra sig på himlahvalfvet, så erfar man ett helsosamt och lifvande inflytande.

Iakttagelser kan man göra öfverallt, till och med i städerna, der naturen stundom tar ut sin rätt, exempelvis vid meteorologiska fenomen, såsom följande exempel visar.

Den ovanligt stora mängd snö, som i Paris tisdagen den 22 Januari 1880 föll oafbrutet i tio timmar, skall städse utgöra en märklig tilldragelse i den franska hufvudstadens meteorologi. I de centrala stadsdelarne iakttogs det, att snön var ända till 30 centimeter djup. Före snöfallet nedregnade små genomskinliga isbitar af knappt 1 millimeters genomskärning, af hvilka en del hade kristalliniska sidor. På gatorna uppkom deraf en svår halka.

På aftonen den 22 Januari flögo snöflingorna i luften som stora ulltappar. De flesta gatulyktorna voro prydda med droppstenslika bildningar af is, som ofta tilldrogo sig de förbigåendes uppmärksamhet. Huru dessa uppkommit, är lätt förklarligt (fig. 15). Snön, som föll på lyktglaset, uppvärmdes af gaslågan, smälte till vatten, som rann ned utför lyktan och frös åter till is, då det nedanför lyktan utsattes för en temperatur under 0°.

Men det är icke endast meteorologi, man kan studera i städerna. Det är ännu mer förhållandet med vissa andra grenar af naturvetenskaperna t. ex. entomologien (läran om insekterna).

En ung vetenskapsman, A. Dubois, säger angående detta

Källa: Project Runeberg ·