Vetenskapliga tidsfördrif

54 VETENSKAPLIGA TIDSFÖRDRIF.

Tag en lampskärm i högra handen såsom fig. 33 visar, gif med venstra handen åt en slant, t. ex. en femöring, en stöt, så att slanten rullar omkring på konens inre yta, och låt samtidigt lampskärmen antaga en kringgående rörelse; slanten skall då rulla utan att falla. Om ni förminskar rotationshastigheten, så skall slanten under ständigt rullande småningom närma sig könens spets, men om ni deremot ökar hastigheten, så börjar slanten närma sig den öfre kanten. Då myntet en gång kommit i rörelse, fortsätter det dermed så länge skärmen hålles i rotation. Myntet uppehålles af centrifugalkraften och rullar i en lutande ställning alldeles som en ryttare på cirkus. Genom öfning lyckas man att få två mynt att på samma gång rulla inuti skärmen.

Nyssnämda experiment kan hvem som helst göra; det erfordras endast några försök, isynnerhet för att sätta slanten i gång, men kräfver icke någon ovanlig handfärdighet. Vi hafva sjelfva med lätthet verkstält detsamma och fått personer att göra det, som varit föga vana vid dylika konststycken.

I brist på lampskärm kan man använda ett tvättfat eller en soppskål, men med en lampskärm af kartongpapper har nyssnämda experiment lyckats bäst för oss.

Om experimentet med lampskärmen är lätt att utföra, så är detta icke förhållandet med den konst, som visas i fig. 34. Den består i att lyfta en serviettring genom att svänga den omkring pekfingret, åt hvilket man gifver en roterande rörelse. Denna konst är svår och fordrar en mycket skicklig hand, men vi hafva sett den lyckas fullständigt. Man sticker pekfingret vertikalt ned i serviettringen, som bör vara lätt och tunn, och svänger ringen rundt om fingret så fort som möjligt. Tack vare centrifugalkraft och friktion lyckas man medföra ringen, då man småningom lyfter handen, som hålles i ständig rotation. Man kan till och med lyfta ringen ända upp öfver en butelj, om hvars hals man låter den falla. Denna lilla konst hör till dem, som man roar sig