Vetenskapliga tidsfördrif

buteljhalsens mynning och slutligen, då säker jemnvigt åstadkommits, gifver man åt gafflarne en mer eller mindre hastig kretsrörelse, men så vidt möjligt är utan skakningar (fig. 41). Man får då se, huru de två gafflarne och morkullans hufvud jemte korken vrida sig rundt omkring på sin tapp, som utgöres af en vanlig knappnål. Det är rätt löjligt att skåda, huru fågelns långa näbb vänder sig i ordning mot hvar och en af bordsgästerna och ibland genom små egendomliga nickningar antager utseende af att verkligen vara lefvande. Denna kretsrörelse varar ganska länge. Stundom ingås vad om, framför hvilken af bordsgästerna näbbet skall stanna.

Fig. 43. -- Annat experiment rörande jemnvigten. Tyngdpunkten. (Sid. 67.)

Vi anföra här ännu ett experiment angående jemnvigten, hvilket är ganska underhållande och lätt att utföra. I pipan på en nyckel insticker man en jernkrok. Vid kroken fastbin-des en trälineal stadigt med ett snöre. Vid linealens nedre ända upphänger man en vigt på 50 à 100 gram. I en bordskifva nedsticker man en nål med stort hufvud, hvarpå nyckeln, linealen och vigten kunna hvila i jemnvigt, såsom angifves i fig. 42. Apparaten kan till och med vrida sig på sin obetydliga upphängningspunkt utan att falla. Vi behöfva icke säga, att man finner förklaringen hos vigten, hvilken befinner sig under bordet till följd af den i sned riktning fasthållna linealen. Tyngdpunkten ligger just under upphängningspunkten.