Vetenskapliga tidsfördrif

Man ställer två brickor på kant och lägger deröfver en tredje, så att de bilda en port, och tillser dervid, att alla hvita sidor vetta inåt. På den vågräta brickan lägges en fjerde så, att de svarta sidorna komma att ligga mot hvarandra. Slutligen ställer nian på denna fjerde bricka två stycken andra i lodrät och på dem till sist en i vågrät ställning, såsom fig. 45 visar.

Nu gäller det att hastigt bortrycka den nedersta vågräta brickan utan att bringa de andra i oordning. För detta ändamål lägger man en bricka på dess smala långsida AB och på ett passande afstånd, så att, då man sticker pekfingret mellan de två nedersta brickorna, fingerspetsen hårdt kan stödas mot brickan i punkten E. Då fingret nu hastigt drages tillbaka, tvingas brickan att vända sig i riktningen mot AC.

Är denna rörelse väl afpassad, så kommer hörnet D att med stark fart träffa den nedersta vågräta brickan och stöter den bort i riktning af pilen F, då den ofvanliggande ställningen ögonblickligen nedfaller på de två brickorna, som bilda raka stöd.

Detta experiment är mycket underhållande. Ju mindre poleradt bordet är, ju mindre brickorna äro och ju glattare deras sidor, desto lättare kan experimentet verkställas.

Men låtom oss återvända till tyngdlagen.

I fysikaliska arbetsrum finner man ofta träcylindrar, så beskaffade att de utan stöt kunna rulla uppför ett lutande plan. Det väcker i början vår öfverraskning, men upphör att göra det, då vi få veta, att tyngdpunkten är förlagd helt nära cylinderns yta medelst ett stycke bly, som man derstädes insatt.

Fig. 46 är en trogen afbildning af en leksak, som säljes på gatorna i Paris vid nyårstiden. Den lilla apparaten, som länge varit bekant, är en af de sinnrikaste tillämpningarne af tyngdlagen. Med någon handfärdighet kan man sjelf förfärdiga en sådan. Den består af två små pappfigurer, som vända sig omkring två axlar, hvilka äro fastade vid två jemnlöpande rör, innehållande qvicksilfver.