Vetenskapliga tidsfördrif

Jag behöfver icke erinra om, att det är pisksnurrans rörelse, som sträfvar att hålla henne i lodrät ställning.

Experiment i mekanisk fysik skulle kunna upptänkas i stort antal. För att afsluta uppräknandet af dem, vi samlat för detta ändamål, skola vi nämna ett sätt att medelst ett vanligt halmstrå lyfta en vattenfyld karaff.

Innan man inför halmstrået i glaskärlet, viker man det så, att på dess nedre del bildas ett knä, som gör motstånd vid upplyftandet. Figur 49 visar tydligt, huru man skall förfara. Man bör hafva till sitt förfogande några oskadade halmstrån för att kunna anställa flere försök, ifall man skulle misslyckas i det första.

Värmet.

Studiet af värmet och dess företeelser kan i allmänna drag göras utan några särskilda apparater.

Vill man t. ex. visa mettallernas stora ledningsförmåga, så lägger man en fin nättelduk på ett stycke polerad metall, så att tyget sluter sig nära intill metallen. På nättelduken lägger man ett glödande kol, hvars förbränning man underhåller genom att blåsa derpå. Tyget antändes dock icke, emedan värmet bortledes af metallen, som upptager detta tvärs genom väfnaden och fördelar det i sin massa. Figur 50 framställer ett liknande experiment; det består i att smälta ett stycke tenn i ett spelkort, som uppvärmes öfver en spritlampa. Metallen bringas till smältning utan att kortet brännes.

Man måste uppvärma kortet varsamt och, så vidt möjligt är, endast den del deraf, som befinner sig i omedelbar beröring med metallen. Värmet upptages nästan helt och hållet af tennet, hvars smältning snart inträder.

Dylika experiment erfordra ofta några försök och förberedande öfningar af nybörjaren. Misslyckas man några gånger, så får man börja på nytt, till dess man uppnått det önskade resultatet.