Om de äldsta spåren af menniskans tillvaro på vår jord

Man eger emellertid ännu en liten afbildning af menniskan, äfven från Laugerie Basse (Bild 32); den består i profilen af ett hufvud utan skägg, kanske uttryckande skönhetstypen för det qvinliga slägtet på denna tid. Bilden är Särdeles naiv och rolig, nästan lik sådana ansigten, som små barn nu för tiden pläga rita.

Bild 32.

Men dessa forntidens folk stannade ej vid blotta inristningar eller, om man så vill, basrelief-arbeten. De förstodo äfven egentlig, fristående skulptur. Vi ega visserligen ej så talrika prof derpå, som af de förutnämnda arbetena, men hvad vi ega, är så mycket intressantare, emedan det utgör ett af de märkligaste exempel på, huruledes konsten, öfverallt der den spirat upp, haft sin rot i industrien och dervid först uppträdt på de dagliga redskapen. Främst bland dessa arbeten står utan tvifvel den bekanta dolken af renhorn från Laugerie Basse (Bild 33), hvars skaft utgöres af en stupande ren. Der finnes så mycket lif och artistisk talang i framställningen af detta djur, att det slagit mer än en af vår tids konstnärer med häpnad och beundran, och denna dolk skulle med skäl kunna ånyo upptagas till motiv i våra dagar. Tyvärr har skulpteringen deraf aldrig blifvit fullt afslutad, men man spårar ju ofta konstnärens begåfning mest i skizzerna.

I Massénats och i andra samlingar finnas derjämte äfven skulpterade afbildningar af harar, fiskar (Bild 34) och flere andra, mer fantastiska djur. Med alla dessa konstverk äro vi således inne i ornamentiken. Mest hafva dervid de lefvande djuren tjenat