Om de äldsta spåren af menniskans tillvaro på vår jord

som bott i grottor på vidsträckta stationer utmed Medelhafvets strand. Rivière har på senaste tid der funnit flere nya sådana stationer, och man motser med spändt intresse resultaten af de undersökningar, som der komma att ske.

Äfven på andra ställen i Italien (Sicilien m. m.) och utmed Medelhafvets kust (t. ex. Gibraltars klippa) hafva grottstationer blifvit upptäckta och undersökta, men då vi ej böra trötta oss med alltför vidsträckta utfärder, styra vi slutligen vår kosa till Frankrike. I dess grottor hafva onekligen de intressantaste forskningarna i denna riktning blifvit utförda och de rikaste fynden gjorda. Framför allt vilja vi besöka de ryktbara grottorna i Périgord, åt hvilka Christy och Lartet egnade sina undersökningar. Dessa grottor ega ej blott historiskt värde, de utgöra än i dag betydelsefulla fyndorter, och de kunna mer än andra ge oss en inblick i den egentliga grottperiodens utveckling.

Då vi med bantåg, vare sig från Nizza eller Paris, stanna i departementet Dordogne, rakt österut från Bordeaux, vid en liten jernbanstation och by med namnet Les Eyzies, hvilken ligger utmed floden Vézères strand, då befinna vi oss alldeles uti det område, der Périgords forntida grottmenniskor egt sina högqvarter (Bild 20 återger denna del af Vézèreflodens dal). Då vi nu vilja besöka dem i dessa deras gamla bostäder och mana fram för vår syn deras hemlif, sträfvanden och strider, böra vi helst begynna vid den grottan, som är belägen högre upp vid samma flod ett par timmars väg från bangården, vid en liten by Le Moustier, efter hvilken