Sida 9
9
Om ett sådant statsskick gäller det obestridligen i högre grad än om något annat, att lagens bokstaf mindre förtjenar betraktas än dess tillämpning. Det har då sin grund i förhållandena sjelfva, att styrelsens magtområde är desto mindre noggrannt utstucket, ju längre vi tränga tillbaka i det tidehvarf, som här sysselsätter oss. Den nya konungamagten, en folkresnings barn, måste länge bära godtyckets drag. Folket, som, vändt vid unionstidens sjelfsvåld, var ömtåligt för all laglig inskränkning derutaf, fördrog dock i hvarje serskildt fall en duglig konungs magt-språk. Emellertid vann konungamagten alltmera laglig helgd; tidehvarfvet blef äfven för Sverige ett centralisationens tidehvarf. Statsmagten växte för hvarje dag, fast vidsträckta områden länge lågo af densamma oberörda. För hvarje dag gingo allt större skatter genom styrelsens händer, fast ännu länge många statens behof måste fyllas omedelbart genom enskildes frivilliga uppoffringar. För hvarje dag upprättades allt talrikare trupper till kronans tjenst, fast ännu länge undersåtarne ofta på egen hand måste gripa till vapen för fosterbygdens försvar. Centralmagtens inflytande gjorde sig efterhand öfverallt gällande. Det var likväl icke blott undersåtarnes offer till det allmänna, hvilka länge voro i mycket högre grad än sedermera beroende af den goda viljan — ett förhållande, hvarigenom allmänna välfärden mera än i sednare dagar syntes bero på sedernas förträfflighet. Äfven regenten kände intet annat tvång än fosterlandskärlekens till offer af sitt godtycke. För att folket skulle kunnat vara en statsmagt i våra dagars mening, hade det behöft lagligen bestämda former för sin verksamhet. Men hvad finna vi? Till en början under Gustaf Wasas ledning rådet beslutande för ständerna eller ett af de högsta stånden för de öfriga — sedermera af Carl IX ständerna använda emot rådet. Äfven sedan den store Gustaf Adolf utfärdat Sveriges första riksdagsordning,
säkerhet, uppkomst och tarf vore nödigt att förändras att sådant allt måtte ske och företagas med riksens råds råde och ständernas vetenskap och samtycke". Stjernman; 1. c. 395, 1222. Om betydelsen af ordet "samtycke" se sid. 5 not. 4.
Källa: Project Runeberg ·