Sida 14
14
ning detta svar. Riksdagsbeslutet, som väl« enligt vanan utarbetades i konungens cancelli, kom derefter att, ständerna oåtsporda, innehålla samma ordalag, uti hvilka ständerna förklarade sin tacksamhet mot konungen, som om inrikes ärenden dem underrättat, ehuru han genom arfsrätt och riksdagsbeslut vore en envålds allom bjudande och rådande suverän konung, den der hade magt och våld att efter sitt behag och såsom en christlig konung styra och regera sitt rike 5). Härmed anses enväldets byggnad hafva blifvit fullbordad, ehuru dessa i förbigående fällda underdåniga ord tydligen icke innehålla något serskildt beslut. De visa blott, att man nu blifvit beröfvad äfven det sken af inskränkning i konungamagten, hvilket några lagens allmänna ord förut åstadkommit.
Denna förlust var ej likgiltig. Väl är det sannt, att konungarne före 1680 ofta afgjort de mest magtpåliggande ärenden utan riksrådssammanträden—ja! utan någon rådsherres hörande; väl hade konungamagten före 1682 kunnat temligen efter behag utsträcka den henne allena tillkom-
8) Bowallius; Bidrag till yttranderättens historia i Sverige under Envålds-tiden, Freij 1845," sidd. 15 fi'. Fryxells Berättelser. XVI. 227. Vi utdraga till jemförelse 1) ur ständernas beslut 16#2 den punkt, der de (efter att hafva förklarat att hvad konungen allena sina tjenstemän instruerat är dem, hvilka det angår, en Ing) tillägga: "men kan icke skattas eller kallas en sådan allmän lag, som angår hela riket .... i hvilken allmänna Sveriges Rikes Lag om K. M:t finner nödigt något att ändra .... som ofta förr hafver varit af ständerna underdånigstl begärdt, då eger konungen magt och rätt sådant att göra och att förordna redelige och lagfarnc män, som verket öfverse, hvilket K. M:ts nådigste omdöme
och approbation underkastas bör; Dragandes vi.....i sådaut fall till
Kongl. M:t den underdåniga tillförsigten att K. M:t......lärer sig i
nåder låta behaga att gifva sina ständer deraf part, efter som det dem alla i gemen angår; Dock intet så att ständerna sådant måge eller böra föreskrifva K. M:t, utan hafve att förvänta af K. M:ts eget nådiga behag, när och huru K. M:t det godt finner, på det att de således måge få tillfälle om Kongl. M:t så nådigt täckes .... med sina oförgriplige tankar att inkomma". — 2) ur ständernas beslut 1602 (hvilket i enklare stil gifver samma, åtminstone ej mindre magt åt konungen) följande: "Efter uti vår svenska lagbok mycken oreda finnes, som behöfves förbättring, så hafve vi . . . för godt . . . ansett, att hon måtte af någre förståndige män öfverses . . . och efter denna tids och lands lägenhet rättas och sedan samt med riksens nyttiga och vedertagne recesser, mandater och stadgar tryckas; Dock skall hon, sedan hon således öfversedd är, förr än hon tryckes, icke allenast oppå en allmännelig riksdag först opläsas utan ock uti hvar landsände förkunnas". Stjernman; 1. c. 538, 1879.
Källa: Project Runeberg ·