Sida 19
19
Då Gustaf Wasa upprättade en nationell konungamagt i Sverige, måste han för att komma till rätta med hierarkien göra adeln till sin bundsförvandt, ej blott låta den sitta i orubbad magt, utan inbjuda den att med konungafamiljen och kronan dela vinsten af kyrkogodsens indragning. Huru obenägen dock adeln var att erkänna hans välde, visar Westgötabullret, vid hvars misslyckande aristokratien emellertid lärde känna allmogens ovilja att främja dess anspråk och sin egen oförmåga att mot den nyskapade konungamagten något förmå. Striderna mellan Gustafs söner och derefter den pohlska unionen, som drog och var beräknad att draga konungen ur landet, banade väl vägen för nya aristokratiska anspråk i medeltidsstil, men dessa qväfdes i Linköpings blodbad. Carl IX visade äfven dermed, att han fullföljde sin store faders verk. Man kan beklaga honom, som så nödgades straffa personliga fiender; men strängheten var nödvändig. Att Carl IX lyckades, synes deraf, att, om adeln äfven efter honom framträder med stora anspråk, äro dessa af en helt annan art än förr. Ej längre stå Sveriges store emot statsmagten, värnande områden, inom hvilka denna ej finge sträcka sig. Deras magt och rikedom, deras ärelystnad och oro, deras insigter och tapperhet äro införda på en ny bana, der de sträfva till ett gemensamt mål — fosterlandets bästa. Den store Gustaf Adolfs mildhet har fatt skörda, hvad hans fader i blodig stränghet utsått. Sverige, hvarest feodalismen aldrig funnit ett hem, fick på nya historiens mark skåda en ny riddareålder, helt olik den gamla. Det finnes i hela vår historia knappast en mera tillfredsställande syn än denna adels bragder. Det är Sveriges ära, detta ridderskap för i sköldarne, och det är i svenskt intresse, det bryter sina lansar, då den ärofulla strid för mensklighetens frihet utkämpas, som Gustaf II Adolf börjat. Men denna ära var dyrköpt. Många och tunga voro de bördor, svenska folket till krigets fullbordande måste utstå — och detta, under det att de betungades antal ständigt förminskades. Redan under sitt pohlska krig hade Gustaf Adolf för krigs-
Källa: Project Runeberg ·
