Typograftidning: 1889

N:o 10

1889

TYPOGRAFTIDNING

UTGIFVEN At'

TYPOGRAFERNES FÖRENING I HELSINGFORS

Prenumerationspris: I Helsingfors 3 mk för Ar.

I Landsorten 3: 110 „ ,, Annonser emottagas till 30 j»:nl för petit rad och ingA

•»Ade i »venska och finska upplagan. Lösnummerpris: 30 p:ni.

Helsingfors den 25 oktober

Ansvarig redaktör: .4. ftnandtr.

Prenumeration mottages l hufvudstaden af ombudsmännen A tryckerierna: prenumeranter och annonsörer i landsorten behagade vända sij; till hr E. Nordling, Huvudstadsbladets tryckeri (Schauman»), Fabiansgatan G, Helsingfors.

Om riktig behandling af träsnitt och plåtar.

(Ur „Der Siereotypcui*.)

Herr Franz Weber, öfverraaskinmästare viel Büxensteinska officinen i Berlin, liar nyligen i en serie uppsatser (ifver illustrationstryck framhållit att herrar sättare måtte låta sig angeläget vara att så omsorgsfullt som möjligt, handskas med åt dem lämnade träsnitt och plåtar. A]la i ett tryckeri förefintliga plitar och träsnitt, säger lian, skola dränkas i lin- eller rof-olja sii länge tills hvarje stock är fullkomligt fnllsiigen. Denna dränkning af stockarna är nödvändig för att fuktighet och temperaturväxlingar ej ma kunna invärka på desamma och åstadkomma deras kastning. Men i stället for att sålunda förfara ger faktorn träsnitten ofta utan vidare ät sättaren, hvilken för det. mesta liar hvarken tid eller förstånd att egna dem någon särskild uppmärksamhet. Har sättaren icke genast användning for stocken, sà lägger han densamma åt sidan, vanligen pä näst bästa ||läto, pà det närbelägna fönsterbrädet, eller pä det sällan torra formbrädet. Då inånga små stockar begagnas till ett arbete lär mail ofta se huru desamma kastas omlivarandra i en låda, i hvilken sättaren senare stöter och gräfver sä länge tills ban finner den önskade. Att härvid de tina linierna ocli kanterna af stockarne måste skadas, är klart. Äfven vid »inbrytning af sats blifva träsnitten mveket misshandlade därigenom att den våta satsen är tätt invid desamma. Har stocken hittills varit rätvinklig, så drar den sig nu belt säkert. Egentligen böra stockarna icke sättas i formen förr än densamma är tryckfärdig. Tomrummen kunde utfyllas med blysteg eller säkallade ..vask-klossar" och à korrekturen kunde utklipta bilder påfästas. De härtill nödiga afdragen kunde tryckaren göra dä ban gör sina tillriktningsafdrag. Detta förfarande med utfällning. som alltid slcer med större illustrationer, bör här blifva en regel. Imellertid blifva mestendels alla stockar, stora som små, nya som gamla, utan hvarje förutseende inbrutna i satsen och när dà en korrek-tunlragare eller äldre elev afdrager korrektur måste de stok-kar, hvilka stä högre än stilhöjden lida en synbar skada, under det att andra lägre icke komina ut. De sistnämda måste dä åter uttagas af sättaren och underfyllas med kvadrater, hvilket är öfvermåttan omständligt oeh vanligen så ofta måste upprepas som korrektur afdragas. Nya träsnitt och plåtar erfordra en särskild uppmärksamhet ocli omsorg om de skola blifva goda till tryck. En stock bör aldrig läggas på fiatsidan, utan måste den städse stä pà kant, sä att lnfteu kan invärka lika pä båda sidor. Till förvaringsplats bör man välja en sådan, där temperaturen icke växlar. Närhet af kakelugnar och värmelednings-rör bör undvikas likasom fönster och dörrar. Skadligare än vännen invärkar fuktigheten pä trä. Denna är på intet annat af sä störande invärkan som på tryckplåtar, emedan en slät yta är en nödvändig betingelse för ett godt tryck. Hvar och en beställare borde fordra af träsnidaren eller zinketsaren sina plåtar noga i stilhiijd och rät vinkel och icke såsom ofta är fallet mottaga sådana utan hvarje system. Träsnidares och zinketsares bortfuskade arbeten kunna röfva hela arbetsdagar af en tryckeriägare. Skeft höflade stockar gifva anledning till oangenäma störingar, till spetsar och uiakiUaturtryck, ja till och med till förstörandet af stockar, då löst stående, af valsarna uppdragna bokstäfver, bli kastade på desamma och af cylindern slutligen däri inprässade. Uttrykta trästockar och zinketsningar böra rengö-

ras med petroleum, terpentin eller benzin, och begagnas härtill en ej altför bård borste. Etsningar böra efter begagnandet ingnidas med fett. Lut må ej användas vid rengöringen. Finnas mänga trästockar i en form så vaskar man bela foruien, äfven satsen, med benzin: finnas endast några i densamma sä uttagas de och tvättas särskildt. De toma rummen i formen fyllas med blysteg eller „vaskklossar", hvarefter densamma kan rengöras med Int. De uttagna stockarna böra noga putsas med mjuka linnelappar och bör sedan såsom redan angifvits, ställas pà kant |br torkning. Om dessa sedan under en längre tid icke behöfvas, inslår man dem omsorgsfullt i mjukt papper, hvilket fastklistras vid kanterna. Pä iifversidan af paketet påklistras ett afdrag af stocken, hvilket dä lätt tillkännager livad sora gömmes i det. skyddande omhöljet.

m*

Berättelse

afgifven öfver en af undertecknad, med Typografernes Förenings i Helsingfors understöd, gjord resa till världsutställningen i Paris 1889.

Då undertecknad, på. grund af Typografernes Förenings sti-pendiekomités beslut vitt mötet den 21) ni aj 1889, kommit i Åtnjutande af det af Föreningen för sättare anslagna stipendiet för resa till utställningen i Paris, vill jag härmed fullgöra det med stipendiets bortgifvande förenade vilkor: afgifva en kortfattad berättelse öfver färden.

Ditresan gjordes i sällskap med fyra af statens stipendiater, däribland en som var mäktig engelska språket. Vi afreste från Helsingfors den 10 juni öfver .Stockholm—Malmö—Stralsund— Berlin—Frankfurt am Main—Merz till Paris, dit vi ankommo deu 21 juni pfl. morgonen, 184 timmar efter afresan från Helsingfors. Följande dag, den 25 juni, gingo vi till utställningen. Först besöktes Finska paviljongen, hvilken fått sig en fördelnktig plats anvisad; den är nämligen belägen nära utställningens centrum, det kolossala Eiffeltornet, vid en af de stora stråtvägnrne inom utställningsområdet. Tryckalster funnos där utstälda af tre firmor, nämligen at J. C'. Frenckell Son boktryckalster, samt af G. Sundman och F. Tilgmann litogrnfiska tryckalster. Vidare gingo vi denna dag omkring litet, hvarstans inom den ofantliga utställningen, för att få något litet begrepp om hvad där alt fanns att se. På e. m. träffades vi åter i Finska paviljongen, där vi vände oss till Finlands generalkommissarie vid utställningen, hr Londéu, och anhöllo om att före vår afresa af honom fä intyg öfver att vi besökt utställningen, hvilka intyg vi äfven i slutet af veckan erhöllo. De följande dagarne användes förnämligast att taga de i Maskinafdelningen i gång varande pressarne i betraktande. Där tryktes bland annat ined af firman Marinoni utstälda rotationsprässar två dagliga tidningar, Le Petit Journal och Le Figaro, som gratis utdelades bland ntställningsbesökarne, äfvensom andra tryckalster, i de till ett trettiotal uppgående bok-och stentryckprässarne. Inom samnia afdelning fanns äl ven en Lagermans sätt- och afläggtiings-maskin, men oaktadt jag flerfaldiga gånger under mina vandringar inom Maskinafdelningen besökte flen, lyckades jag icke 1'å se den i gång. Vidare fanns där två arbetande stilgjuterier med rika och omväxlande stilprof, samt åtskilliga för bokbinderiet behöHiga maskiner och redskap, äfvensom för öfrigt alt möjligt i maskin-väg. från de minsta papvrossmaskiner till de största och gröfsta järnsvarfvar m. ni. 1 afdelningen för grafisk konst funnos bland annat utstälda böcker samt diverse smfltryck, både enkla och nt-sirade. trvkta pà omkring ett hundratal olika spräk. Upp i Eiffeltornets andra våning var äfven ett tryckeri inrättadt, i hvilket dagligen tryktes en extra nummer af Le Figaro, innehållande förnämligast smärre notiser från utställningen äfvensom namn förteckning på dem, som uppstigit i tornet och antecknat sina namn i en därför afsedd bok.

Under vistelsen i Paris for jag en dag i sällskap med en statens stipendiat, en typograf, samt vår nengelamanu som tolk, till Marmorns maskinfabrik, där vi blefvo mycket vänligt bemötta