Sida 38
38
TYPOGRAFTIDNING
Na* 10
och visades omkring i deras stora värkstäder. Bland annat sevärdt var där under arbete en rotat ionspräss tor engelska tidningen Graphics räkning, som skulle komma att trycka 32 sidor folio på. en gång, samt enligt uppgift, leverera 10,000 exemplar i timmen. Därifrån fingo vi äfven inträdeskort till Le Petit Journals tryk-keri. dit vi begåfvo oss påföljande morgon kl. 1, för att äfven vara i tillfälle att Åse stereotyperàndet af formame för tidningen. Dennas tryckeri är beläget i eget hus vid en af de stora boulevarderna samt upplyses med elektriskt ljus. 1 tryckeriet finnas nio rota-tionsprässar, hvilka drifvas med ånga och leverera i medeltal 450 exemplar i minuten per präss. Då vi voro där, voro sex af dem i gång, så att tidningens upplaga, 900,000, kunde tryckas på mindre än (5 timmar. En at sättarne vid tidningen, en polack, följde oss omkring i sätteriet, hvilket iir mycket litet, med inalles fjorton sättregaler. Hvarje sättare sätter i medeltal 2 spalter till hvarje nummer, med en arbetsdag af omkring 12 timmar (Le Petit Journal tryckes med petit och korpus stilar och har ungefär samma format som tidningen Finland), och förtjänar enligt hans uppgift omkring 20 francs per nummer. Kasterna voro betydligt mindre än våra samt rätt duktigt sviblade; någon synnerlig ordning och snygghet i sätteri lokalen tyktes för öfrigt icke häller vara rådande. Från firman Marinoni'fingo vi äfven löfte om inträdeskort till en par boktryckerier, men då de, af okänd anledning, ute-blefvo, var jag icke i*tillfälle att fä se något boktryckeri i Paris.
Den 2 juli på morgouen anträdde jag återresan, hvilken gick öfver Lütticli—Cöln—Hamburg till Lübeck. J Hamburg dröjde jag en dag för att taga där pågående industriutställning i betraktande. Denna var äfven ganska vidlyftig, med bland annat 3 st. igåug-varande tryckprässar. Från Lübeck afreste jag via Kalmar till Stockholm. 1 sistnämda stad uppsökte jag tryckeriagenturfirman Gust. Carlsson C:os kontor, därifrån jag beredvilligt erhöll inträdeskort till Nordstedt & Söners och Centraltryckeriet. Sistnämda tryckeri, ett bland de största i norden, liar ett präktigt läge midt emot den ståtliga Centralbangården. I stora sätterisalen, med 11 fönster på hvardera långsidan, finnas bekvämt platser för öfver 100 sättare. Dessutom finnes en mindre sal, inrymmande ett välförsedt aksidenssätteri. 1 tryckeriet äro omkring 30 större och mindre prässar i gång. Vidare är i samma hus inrymdt ett litografiskt tryckeri med omkring 10 st. tryckprässar samt ett storartadt bokbinderi, äfvensom i en byggnad inne på gården en stereotypianstalt, alt hörande till samma firma. Nordstedt &* Söners tryckeri, dit jag sedan begaf mig, ger icke Centralen efter i storlek. Det liar två stora och ljusa sätterisalar. med platser för 70 sättare i hvardera, samt dessutom ett välordnat och på alt sätt m3'cket praktiskt inredt aksidenssätteri. I tryckeriet linnas 20 st. större och mindre prässar, till största delen från firman König & Bauer. Där är äfven den praktiska anordning vidtagen, att alla för prässarnes drifvande behöfliga remledningar äro anbragta under maskinrummets golf, hvilket gör, att själfva tryckeriet är ljust och luftigt samt prässbesättningen mindre utsatt för olycksfall. Som piuikterare äro uteslutande fruntimmer anstälda. Här, likasom äfven vid Centraltryckeriet, linnas inga kvinliga sättare. Huset, i hvilket tryckeriet är inrymdt, har ett mycket vackert och friskt läge på Riddarholmen, är försedt med värmeledning och ett präktigt ventilationssystem, samt i öfrigt uppbygdt med iakttagande af alla hygieniska fordringar. Med nöje antecknar iag äfven det vänliga bemötande jag där rönte; en af faktorerna följde mig nämligen omkring i tryckeriet, visande och förklarande. Från Stockholm afreste jag den 11 juli och inträffade den 13 i Helsingfors.
Helsingfors i augusti 1889.
Emil Tötterman.
Prässåtal mot Typograftidning.
Med anledning af i senaste n:r af Typograftidning under afdelningsrubriken „Svibelu ingångna notisen „Svibelaffär" hade hr Th. Ringqvist till den 16 oktober uttagit stämning å ansvarige redaktören för bladet för det detsamma enligt hans förmenande å ett smädeligt sätt omnämde honom och sökte skada honom i et yrke han drifver.
Typografernes förening i Helsingfors hade med anledning af denna stämning möte söndagen den 13 okt. och pä mötespro-grammet var uppstäld frågan:
„HvWcen åsikt har föreningen i (len sak, som föranledt aksulens-tryckarcn Ringqvist att väcka prässåtal emot hr Finander?"
Frågan föranledde lifliga meningsyttringar, alla gående ut på att föreningen bör vara solidarisk med lir i\ i denna sak. Ur diskussionen införa vi här ett andragande af faktorn vid finska Litteratursällskapets tryckeri, hr Rob. Ahlstedt, hvilket kan sägas utgöra en sammanfattning af de olika uttalandena i frågan:
„Min enskilda åsikt om det Ringqvistska prässåtalet är att han genom detsamma vill göra reklam för sin rörelse, ingenting annat. I sin goda och berättigade äflan att „tillvärkau allmänheten „billigt tryck- passar det bra i stycket att få denna billighet utbasunad genom ett prässåtal. Skulle genom detta ännu en åsyftad näpst fås till stånd, så vore hr R. nöid och reklamen fullständig. Saken förtjänade nr denna synpunkt taget helt enkelt att tigas ihjäl. Men den har äfven en annan sida, som ej kan lämnas obeaktad, utan att medföra menliga följder för iiela yrket.
Hr R. erbjöd i sin nyligen publicerade annons i Hufvudstadsbla-det förmanskapet i ett aksidenstryckeri åt en medelålders-yngling. Då man nu vet att ifrågavarande tryckerier hufvudsakligast arbeta med tillhjälp af barn och annat billigt folk och härtill ännu antagas förmän af samma skrot och korn, så kan man lätt inse hvilket depraverande inflytande ett dylikt tillvägagående skall hafva på lärlingsväsendet. Om nu hr R. får begagna sig af dylika minderåriga förmän, hvem vill då neka en annan från enahanda rätt? Aksidenstryckerier skola sålunda hvart efter annat uppstå, uti hvilka hvarken ägarene eller deras förmän hafva eller behöfva hafva någon nämvärd yrkesutbildning. Se här det beklagansvärda! Man talar om yrkesskicklighetens nedåtgående; kan något annat blifva följden at' en dylik regim? Vi hafva vår präss-förordning af år 1867." Denna länder till rättesnöre såväl för aksidenstryckerier som andra tryckofficiner. Där talas om „föreståndare" "i dess 16 Skilnaden mellan „förman" och „föreståndare" i vanlig bemärkelse torde icke vara så stor att lagstiftaren ville neka gifva hvardera dessa ord samma betydelse, men om ock så vore Inllet, kan det ingalunda förutsättas, att han tänkt sig uppfinningsförmågan sträcka sig så långt, att yrkesidkarne för att få sig billigt folk komme att begagna minderåriga personer och outlärda ynglingar som förmän i sina resp. yrken. I nämda paragraf står, att föreståndare bör ha de i samma förordnings 13 paragr. föreskrifna åldersår och egenskaper. Uppslå vi denna så föreskrifves här bl. a., att föreståndaren bör na uppnått 21 års ålder och fritt förfoga öfver sig och sitt gods. Detta bör man ju kunna fordra af en förman. Behöfva dessa fordringar ej ställas på en förman, så föreligger här bristfälligheter i lagstiftningen, som kunna hafva vidtgående fördärfliga följder. Emellertid kan man i föreliggande sak för denna gång ej annat än beklaga, att aksi-denstryckeriägare finnas, hvilka sätta så ringa värde på yrkesutbildningen i sitt fack, att medelålders ynglingar anses lämpliga till förmanskapet å deras tryckerier och hoppas att det väkta prässmålet, såsom obefogadt, måtte förfalla".
Sedan diskussionen pågått en god stund, enades man om att föreningen skulle antaga en sålydanile resolution:
„Med anledning af aksidenstryckeriiigaren Th. Ringqvists annons i Hufvudstadsbladet för den 6 sept., däri han söker en yngling — sättare eller tryckare, van att sköta en tramppräss och tillika kunnig i merkantil aksidenssättnin^ — till förman å aksidenstryckeri, får Typografernes förening i Helsingfors, som bl. a. har sitt yrkes förkofran till mål, på det bestämdaste ogilla hans sät.t att befatta sig med typografin. En yngling kan ej upprätthålla ordning i tryckeriaffären, kan ej leda sig själf sä mycket mindre andra ocli ännu mindre uppfostra elever till dugliga arbetare. En typograf kan ej på samma gång vara både sättare och tryckare; i någondera måste lian vara fuskare.
I öfrigt yrkar föreningen på att herr Ringqvist vid besättandet af tryckeriförmansplats måtte foga sig etter hvad i paragraferna 16 och 13 i prässlagen stadgas".
Målet var fore den 16 oktober. Klaganden företräddes af ombud, handelsskoleläraren J. Neander, hvilken yrkade svarandens fällande till ansvar lor smädelse med framhållande af att hr Ringqvists officin icke vore aksidens- utan ett värkligt tryckeri, äfvensom att i anledning af förenänida annons personer mellan 25 till 45 år, däribland en f. d. faktor, anmält sig till erhållande af platsen.
Svaranden, personligen tillstädes, afgaf följande skriftligen affattade svaromål:
Till Rtulstufvurätten i Helsingfors!
Med anledning af den stämning herr Th. Ringqvist uttagit mot. mig för ett i Typograftidning n:o 9 för den 25 september detta år ingånget meddelande under rubrik „Svibelaffär", ber jag få framhålla följande:
Rubriken „Svibel" begagnas i flere af våra fackblad i samma mening som rubriken »Hvarjehanda" i dagprässen. Ordet „SvibelK liar för öfrigt i vårt land liksom i de Skandinaviska länderna fått den betydelse att det betecknar st il b landningar. Om man sålunda spiller oriktiga bokstäfver i ett kastfack, säges det att facket är „svibladt.u
Hvad nu åter hr Ringqvists påstående vidkommer att jag med ifrågavarande notis velat smäda honom och skada honom i hans yrke, bör icke förbises, att notisen ingår i en facktidning afsedd att höja kårandan bland typograferne ocli utveckla yrkesskickligheten hos desse. Då nu såsom af hr Ringqvists annons framgår, hans afsikt är att, sätta en omvndig yngling, ty annorlunda kan väl uttrycket »medelålders" icke fattas, till förman fölet t tryckeri, så skulle jag såsom ansvarig utgifvare af typograf-tidningen svikit min plikt, om jag icke påpekat och klandrat den menliga invärkan på elevernas uppfostran, som måste blifva föliden af att desse uppskolas under leduing af en person, som själf har behof af en sådan. Att klandra och kritisera ett sådant sätt att sköta en fackaffär, är icke att afsiktligen smäda, det borde herr Ringqvist kunna fatta.
Att för öfrigt stor slapphet och ruttenhet i allmänhet råder vid uppfostran at elever i handtvärkerierna, därom borde herr Ringqvist icke häller vara okunnig.
Slutligen ber jag att få påpeka att af prässlagens 13:de och 16:de §§ förbjudes anställande af omyndiga personer såsom föreståndare å tryckerier. Jämte det jngj bilägger protokollsutdrag rörande typografernes förenings i tlelsiiigfors uttalande i denna
Källa: Project Runeberg ·