Typograftidning: 1889

N:o 11

1889

TYPOGRAFTIDNING

UTGIFVEN AF

TYPOGRAFERNES FÖRENING I HELSINGFORS

Prenumerationspris: 1 Helsingfors 3 mk för Ar.

I Landsorten 3: (Hl ., Annonser omottaga» till 30 p:ni för petit rad och IngA

b A de i svenska och finska upplagan. Lösnummerpris: 30 p:ni.

Helsingfors den 25 november

Ansvarig redaktör: .4. Finan der.

rrennmeration mottages i hufvudstaden af ombudsmännen A tryckerierna; prenumeranter oeb annonsörer i landsorten behagade vända sig tili hr E. Nordling, Hufvudstadsblmleu tryckeri (Schauman*), Fabiansgatan G. Helsingfors.

/6WO.

Typograf tidning utgif res 1890 efter samma plan som under innevarande år.

Bladet utkommer, såsom hittils, den 30 i hvarje månad i fyrasidigt format i både svensk och finsk upplaga, och kostar i Helsingfors 3 mk; i landsorten är priset å post-anstalterna 3:56 och om prenumeration sker hos redaktionen 3: CO, då tidningen sändes under korshand. Korsbandspre-numeranter i landsorten behagade adressera sina rekvisitioner till herr E. Nordling, Centraltryckeriet, Fabiansgatan G, Helsingfors. Annonser mottagas äfven därstädes till ett pris af 30 p:ni för petitrad och ingå dessa dä i både den svenska och finska upplagan af tidningen. Lösnummerpriset är 30 p:ni.

Redaktionen.

Färgtryck med boktryckarsnällprässar.

Af Alexander TVatdoxe.

(Forts.)

6. Färgsten och löpare.

) ill (le nödvändigaste utensilierna vid färgtryck höra färg-stenen och löparen, ty äfven de från fabriken levererade färdigrifna färgerna måste före begagnandet ytterligare rifvas. Som ßrgsten begagnar man hälst en fullkomligt slät glatt, litografisten af sämre kvalitet eller också en jämn marmorskifvn.

Löparen, förfärdigad af serpentin eller marmor, liknar dem som begagnas af målare. Denna är en rund kägla, hvilken nedtill är bredare och under bildar en slät yta, men upptill afsmalnar så, att man bekvämt kan hålla om den med båda händerna och vid förandet af och till kraftigt kan trycka på densamma. Den får ej vara for tung, ty då tröttar den onödigt rid arbetet. Huru dessa båda utensilier användas ses i kap. b.

7. Färgrifningsmaskiner.

Ehuru färgstenen och rifvaren aldrig belt och hållet kunna undvaras för att göra en färg, isynnerhet en tillblandad, tryck-

färdig, har mau dock bemödat sig att för rifniug af större kvantiteter konstruera därför lämpliga maskiner, hvilka fort och väl kunna utföra detta tröttande arbete.

En sådan maskin är färgkvarnen. Den på en färgsten tillsammans med färuissa blandade färgen fylles uppifrån i en tratt och sättes kvarnen sedan i gång medelst en vef. Färgen passerar kvarnens rifytor och utrinner, fint rifven, sedan i en nuder densamma stäld behållare, t. ex. en färgdosa. Mau kan upprepa rifningen flera gånger tills den är lullt lämplig för tryck. Sådana kvarnar som användas till rifniug af målarefärger äro i allmänhet icke lämpliga för boktryckare.

På senaste tid har man försett dessa maskiner med svänghjul som äfven äro inrättade för mekanisk drifkraft. Har inan således en motor i gång, sä ställer inan på passande ställe ett litet bord, fäster maskinen därpå, och drifver den genom en passande remskifva på transmissionen. Arbetet blir dä mycket bekvämt, ty mau liar numera ej annat att göra äu mata i tratten. Ännu andra, stora maskiner för färgrifning finnas, men dessa kunna rekommenderas endast för större affärer, da de äro dyra.

8. Färgernas rifning.

Innan jag närmare ingår på utläggningen af den för färgtryck vigtigast e manipulationen, färgrifnhigen, vill jag råda hvarje tryckare att hälla sig med en bok, i hvilken ban antecknar till minnes beståndsdelarue och förhållandena vid alla af honom gjorda färgblandningar.

Det är nämligen otroligt svårt att en annan gång åstadkomma en färgnyans som man tidigare framstält, om man icke antecknat sig till minnes blandningsmängderna ni. m.

Svårast faller det sig rid tontryck, däri, ntom hvitt ocli färuissa endast obetydlig kvantitet kulörfärg användts och där man begagnat sig af obestämda toner, hvilka bestå af flere, för ögat knappast igenkänliga färger. Man kan fä blanda i timtal innan man finner den riktiga nyansen, ja ofta blir det till ocli med omöjligt att träffa denna, emedan man kanske frän början tillsatt en färg, på hvilken man icke mer tänker eller soln ej mera finnes.

Noterandet af sådana färgblandningar är af mycken vigt och värde, emedan detta besparar tryckaren ett tidsödande försökande. Ingen samvetsgrann tryckare bör därför försumma att anskaffa sig en annotationsbok.

Som inledning till den egentliga läran om rifniug bör bemärkas. att de färger som användas vid tryck i handprässar, måste hafva en belt annan styrka (konsistens), än de hvilka begagnas vid snällpressar.

Vid tryck med handprässar måste man använda medelstark, men i snällprässar svag färuissa: starkt uppsvällande färger, såsom britt, måste alltid rifvas med svag färuissa såväl för hand-som för snällpräss.

Det. tinnes emellertid färger, hvilka utan föregående preposition icke kunna rifvas tillräckligt fina, taru mycken milda man äu gör sig därmed. Utan tvifvel bar man mindre att beklaga sig öfver denna olägenhet om man skaffar sina färger från firmor, hvilka leverera endast fint slammade och preparerade sådana och som utan vidare omständigheter låta rifva sig.

(Forts.)