Sida 44
44
N:r 11
Intressantast för oss torde dock vara slltterisalen i femte våningen. Denna sal (med en golfyta af 2,000 kv. fot) upptar såsom bokbinderiet också bela våningen. Vid inträdet lut frapperas vi dock mera af den utomordentliga snygghet som här råder än af dess stora dimensioner. Fönstren, hvaraf finnas 15, äro placerade å båda långväggarne, så att alla delar af rummet få tillräckligt dagsljus. Väggarne iiro har likasom i bokbinderiet invändigt brädfodrade för att så mycket som möjligt motstå fuktighet. Synnerligen egnadt att göra rummet ljust och trefligt är äfven den omständigheten att väggarne ej äro målade utan endast larnissade. Vid mörkrets inbrott upplvses rummet medels 38 elektriska lampor. Kastregalerna Äro placerade i rad å ömse sidor om rummet sålunda att två, å en del af rummet tre, regaler stå bredvid hvarandra. hvadan här är plats för 35 40 sättare, hvaraf de flesta ha två regaler till sitt förfogande. En synnerlig uppmärksamhet förtjänar ännu en af firman Schelter iVr Giesecke i Leipzig levererad med säkerhetspendel försedd hiss, hvilken går genom alla våningar, och med hvilken således formarna från sätteriet lätt och behändigt kunna transporteras till tryckeriet. Genom en dörr i sätteriet komma vi i en sidobyggnad i samma gård, hvarest sätteriets stilmagasin samt stereotypmfüelning äro placerade.
Sjätte eller vindsvåningen tjänar som lagerrum för tryckeriets tryckpapper samt eu del af bokförlagets bokförråd.
Om vi nu, sedan vi besett hvarje afdelning lör sig, göra samma färd nedflt medels hissen, samt när vi ännu omnämna att ventilationen i alla rum är S3Tinerligen väl arrangerad, så ha vi måhända gifvit våra läsare en'någorlunda tillfredsställande inblick i detta i allo mönstergilla etablissement. Vi sluta därför vår beskrifning med den önskan att äfven andra industriidkare, i synnerhet boktryckeriägare, ville i detta hänseende befrämja sina arbetares bästa och följande detta vackra exempel anskaffa sina arbetare sundare och tidsenligare arbetslokaler. Detta vore en välgärning mot arbetaren, hvilken mer än mycket annat skulle tillförsäkra principalerna sina arbetares högaktning och kärlek, emedan denna sak är så nära förenad med arbetarens välbefinnande.
k. ;
Till Redaktionen för Typograf tidning!
Endast rök!
Med anledning af att, typograferne å ett tryckeri härstädes ej fä röka inom arbetslokalerna*), ber undertecknad få yttra sig litet om rökandet.
Typografens arbete är som man vet tröttande och tanke-ansträngande. Dä en sättare arbetar är deu högra armen i ständig rörelse för upplockande af stilarne ocli den vänstra, hvars hand omsluter vinkelhaken, alldeles stilla. Kroppens rörelser äro därför sneda och under det högra sidans muskler altjämt äro i rörelse, känner den vänstra en domnande trötthet. Därtill kommer såsom synnerligen tröttande det ständiga stillaståendet, Sättarens tankar äro frän morgon till kväll sysselsatta med ofta svårlästa manuskript: lians tankegång måste följa författarens och det händer ej sällan att han fàr fylla ord tiil eller taga bort för att få meningar ihop. Det är alldeles vanligt att sättare]|, da han -fastnar i kråkriset», ställer vinkelhaken ifrån sig på kastkanten och under mer eller mindre -hjärtliga välsignelser" öfver författaren, tager till sin vän tobakspipan för att muntra upp sig litet. Kort sagdt: sättarens sysselsättning är tröttande både till kropp och själ och fàr man därför ej undra om lian, då ocli dä tänder sm pipa eller papyross. Om nu dessa föl-ströende raster tagas bort, hvad vill man då gifva honom i stället?
Som bekant är typografens enformiga arbete till stor del orsak till den förströelse lian söker på restaurationerna. Gör hans arbete ännu mera enformigt genom att vägra honom rökandet, ocli ban skall än ortare besöka sädana fördärfstälieu, till skada för både sig själf och principalen.
Hvad talet om eldfarligheten af rökandet angår, så torde mycket större fara ligga i förbudet mot detsamma. De finnas nämligen nog som i smyg röka i knutania.
Då jag nu såsom en följd af typografens enformiga arbete kommit att omnämna dryckenskapslasten, vill jag framhålla litt det är mera skäl at| med stränghet beifra denna än att. förbjuda det oskyldiga njutande hvarom nu varit fråga. Fråga vi rökaren om lian ogillar rökandet, svarar hau: nej; fråga vi
•) De slippa ej ens pl gärden för att röka, såvida dc ej crliål-lit pormismoilsbiljett. Sättarena not.
drinkaren om han är bekymrad öfver sin last, svarar han: ja. Låt därför typografen röka, men förbjud och bestraffa dryckenskapen, och följderna skola blifva ekonomiska fördelar för principalen ocli välstånd för tacksamma arbetare.
Pär Präntare.
m
På redaktionens bord:
Till oss liar sändts den festtidning österbottniska stndent-afdebiingen utgaf till sin senaste årsfest. Bladet som är i stort folio format oéli innehåller 2a sidor, iir till sin typografiska utstyrsel lin. Såväl sättära snni tryckare ha här gjort sill biistn. Det reim och jämna trycket alla nrk igenom anslår mycket. Arbetet är utfördt ä Finskii litteratursällskapets tryckeri.
W
Typografernes förenings månadsmöte den 17 nov.
— Frtir/a om olyeksfallförsülering. Till först å programmet var upptagen frfigan:
„Hmd Itör göras för att fä samtliga fryékeriarltctarr försäkrade mot olycksfall':' De talrikt närvarande medlemmarne visade stort intresse för saken och enhälligt uttalades att alla tryckeriarbetare borde vara försäkrade. Då försäkring i klunga blefve det billigaste, men detta endast kunde ske om arbetsgifvarne stälde sig i spetsen för hvar sin personal, beslöts uppdraga åt föreningens besty-relse att ingå till samtliga de tryckeriprincipaler, hvilka icke lia sina arbetare försäkrade mot olycksfall, med anhållan att desse ville ät aga sig besväret med försäkringen och uppbörden af afgifterna för premieinbetalniugarna.
— Typograf tidning ocli Kirjapainolehti beslöto föreningen utgifva äfven under nästa år.
— Nya föreningsmedlemmar. Till inträde i föreningen anmäldes: frök:na Hulda Palmrjvist, Anna Schmidt och Irene Sundström, anstälda vid boktryckeri, samt hrr K. Fogelholm, K. A. Ha-lén, K. F. Halén ocli E. Mnstonen, anstälde vid stentryckeri.
— Till öfverläggningsämne vid nästa mdnadsmöte
uppstäldes frågan: „Kan föreningen göra något för att öka medlemsantalet i Finska Typografernes understödsförening ?"
Donation till Finska Typografernes understödsförening. Aflidna lärarinnan i franska språket vid fruntimmersskolan i Helsingfors, fröken Helene Si melins har genom testamentarisk disposition bl. a. förordnat, att af hennes efterlämnade förmögenhet en summa af 4,000 mk i Helsingfors stads 5 procents obligationer skall tillfalla Finska typografernes understödsförening.
— Finska Typografernes Understödsförening. Vid Uest3'relsemötet den 18 d:s nnmältes IS nya medlemmar för inträde i föreningen. Af dessa intogos 10, men de 8 öfriga anmodades att anskaffa sig nya läkareintyg, emedan de inlämnade betygen befunnos vara knapphändiga. — Bestyreisens ordförande, löjtnant v. Freuckell, anmälte, att ban af utredningsmannen i aflidna fröken Helene Simelii dödsbo uppburit af henne till föreningen testamenterade obligationer, till belopp af 4,000 mk, jämte kuponger frän den 1 Maj 1890, hvilken summa skall biUiggas grundfonden.
— Typografernes gymnastikförening, hvars öfningar fortgått sedan den 15 oktober under ledning af br O. Ekman, räknade i början öfver 40 medlemmar, men till följd af gymnastiksalens (ryska gymnasiets) litenhet var det omöjligt för så många gymnaster att på en gång gymnastisera, hvarför en stor del efter någon tid drog sig tillbaka och bevistade ej mera öfningarna. Att dela dem på två afdelningar och skilda kvällar, gick icke för sig, ty lokalen är ej disponibel flere aftnar än de två typograferne lyckats få. Att åter få lokal annorstädes i staden har visat sig omöjligt. — Ledsamt iir, att i en så stor stad som Helsingfors icke finnes en gymnastiksal för den arbetande klassen. Då fråga om uppbyggande af frivilliga brandkårens nya hus uppstod, hoppades mången att äfven en stor och dugande gymnastiksal skulle inrättas. Dock — tillsvidare intet!
l$n folkkonsert gaf Typografernes förening i går i .Brandkårshuset till förmån för sin byggnadsfond. Denna var besökt af omkr. 1,000 personer. Om konserten skrifver märket K. i .N. Pr.:
„Största bifallet skördade föreningens sångkvartett, en fyr-dubbel manskvartett, som under magister O. F. Palmros ledning utförde nftgra vackra sänger, däribland Faltins „Karjalaisten marssi'' och „Svarta gardet" eller Typografernes marsch, hvilken sjöngs på melodin „0 låtom oss svärja ett fostbrödralag". Såsom bekant iir texten till marschen diktad af Topelius, hvilken äfven närvar vid konserten. 1 betraktande af den korta tid kvartetten öfvat
Källa: Project Runeberg ·