Sida 9
N:o 3
18B9
TYPOGRAFTIDNING
UTGIFVEN AF
TYPOGRAFERNES FÖRENING I HELSINGFORS
Prenumerationspris: 1 Helsingfors 3 mk for år.
I Landsorten 3: till „ ,, Annonser emottagas till 30 ji:ni för jiotit rad och inga
bftdo i svenska och finska ni>]dagan. Lösnummerpris: 30 j>:ni.
Helsingfors den 25 mars
Ansvarig redaktör: .4. Fiiiaiitltr.
Prenumeration mottages i hufvudstaden af oinhudMnän-non A tryckerierna: prenumeranter och annonsürer i landsorten behagade vindil sig till iir E. Nordling, Hufvudet ad* bladets tryckeri (Schauman*). Fabians-gatan 0. Helsingfors.
Färgtryck med boktryckarsnällpressar.
Af Alexander Waldow. (Forts.)
jessa tre olika färgsorter levereras af hvarje fabrik i hvilken qvantitet som helst, de torra färgerna till och med från några gram, med hvilka man redan kan förfärdiga ett ganska stort qvantum rifven färg; de färdigrifna och degfärgerna från '/, kilogram.
Mycket praktiska äro små kollektioner af torra eller degfärger; dessa levereras i små kvantiteter i blecklådor eller bleckdosor, hvilka åter äro inneslutna i en större trä- eller blecklåda som kan låsas, och hvilka man då alltid kan hafva tillhands. Sådana lådor innehålla de bästa och mest omtyckta färger och låta färgerna lätt förnya sig om den ena eller andra skulle taga slut.
Om vi också skulle tillråda små tryckerier att lägga sig till sådana lådor, hvilkas pris variera mellan 25 och 50 Fmk, så vilja vi likväl ej försumma att ånge huru man med enklare medel kan hjelpa sig.
Såsom grundfärger, ur hvilka en del af de öfriga färgerna genom blandning frambringas, äro (utom hvitt och svart) gult, rödt och blått. Gult och blått blandadt blir grönt i mycket vacker nyans, gult och rödt blir mörk orange, rödt och blått mörkviolett; man har således med dessa tre grundfärger redan sex olika färger till sitt förfogande, ett antal hvilket är tillräckligt för det vanliga färgtrycket. ICöper man grundfärgerna i mellersta nyansen, t. ex. kromgult, miloritblått, så blifva ookså de af dem blandade färgerna grönt, orange och violett, klarare. Önskar man få grundfärgerna mörkare, så håller man sig till mörkt kromgult, mörkt miloritblått och ifall man vill ha ett ljusare grönt, violett eller orange tillsättes litet hvitt i forhållande till huru ljus färgen behöfves.
Genom blandning af svart, som ju alltid finnes till hands, med rödt får man brunt, således en färg, som nu för tiden är mycket omtyckt och i bättre acciden-ser ofta får ersätta det svarta. Tar man hufvudsakligast svart färg och mindre rödt, så visar färgen sig som en mörkbrun sådan (svartbrun), ju mera rödt som tillsättes dess rödbrunare blifver färgen. Svart blandad med gul färg gifver äfven brunt.
Äfven de så moderna illustrationsfärgerna, kan man äfven blanda sjelf: Blåsvart fås af svart med ett motsvarande qvantum blått, grönsvart bildas af svart, blått och gult, violettsvart af svart, blått och rödt. I stället för biandfärgerna kan man äfven taga de naturliga grönt ocli violett.
Man rifver den färg som skall gifva nyansen först ensam för sig och blandar den sedan vid fortsatt ritning med den svarta färgen, hvilken bör vara god accidensfärg.
Vigtigt är att, om man hjelper sig med så få färger, ett tillräckligt kvantum hvit färg finnes för att dermed kunna göra färgen ljusare i mån af behof.
Den bästa hvita färg för begagnande till blandningar är zinkhvitt.
Som redan i början at' denna artikel nämndes äro de kulörta färgernas antal så stort, att deras uppräknande här är alldeles omöjligt. Det är för det mesta också endast afarter af de af mig nedanföre nämnda; man gifver dem olika namn (hvarje fabrik för en och samma färg har sin olika benämning), emedan dessa antingen blifva preparerade på annat sätt, bestå af andra grundämnen eller erhållas genom blandningar.
1. Rödt.5
Rödt, rent rifvet: Zinober i ljus, mellanljns och mörk ton. De finare sorterna, för det mesta i mörk ton, kallas vanligen från fabrikerna Karminziitöber eller Vermülon. Zinobern är en af de tyngsta färgerna och behöfver derföre en mycket omsorgsfull rifning om den skall lemna ett rent tryck. Det är att tillråda att efter ett längre uppehåll i arbetet, t. ex. om morgonen, taga ut färgen ur färgcylindern och rifva den på nytt, då den tunga färgen tjocknar ocli icke går så lätt genom färgknifven. Efter middagsrasten bör man dugtigt röra omkring med en färgspade. Såsom vi sednare komma att se förarbetar sig denna färg mycket dåligt på maskiner med messingscylindrar. Likaså låta kopparcli-cheer ej trycka sig bra med den, emedan färgen verkar sönderdelande och antar en ful brunaktig ton. Man bör derför helst begagna clicheer, hvilka blifvit galva-niserade med jern. I att förnickla messsingscylindrarne har man funnit ett godt medel att undvika denna olägenhet. På mörkare papper trycker man med ljus eller mellanljus färg. Mönja, en rödgul, billig färg. *Anti-karmin, Karmin. Man köper karminen såsom verklig karmin, Karminlack till mycket olika priser. Krapp-lack, * Cellosialack, Geruniumlack, (Zinober ton), Högrödt lack, Rouge de Perse, " Antizinoher o. s. v. äro nyligen i handeln komna färger, som täcka utmärkt och äro mycket klara. De äro i många hänseenden fördelaktigare att använda än zinober och karmin, då de med billigt pris förena en nästan lika vacker och kraftig färgton, och ofta till och med öfverträffa desamma.
* De med * betecknade färgerna äro icke ljusakta, d. v. s. bleknn i ljuset.
Källa: Project Runeberg ·