Sida 7
II. Den svenske soldaten
Gudsfruktan.
9. Alltifrån Gustaf II Adolfs dagar har den svenske soldaten vida omkring varit särskildt känd för gudsfruktan och vördnad för religionen.
I fredliga tider, då allt går oss väl i händer, tro vi oss ofta själfva nog. I striden, med döden för ögonen, känner äfven den starkaste behof af något att trygga sig till. I sådana stunder kunna vi, liksom fordom våra fäder, hämta styrka och tröst ur hjältekonungens stridssång, hvars början lyder:
»Förfäras ej, du lilla hop, fast fiendernas larm och rop från alla sidor skalla. De fröjdas åt din undergång, men deras fröjd ej blifver lång: ty låt ej modet falla. Din sak är Guds: gack i ditt kall, och i hans hand dig anbefall, så räds du ingen fara.»
eller i den lutherska psalm, som börjar:
»Vår Gud är oss en väldig borg, han är vårt vapen trygga; på honom i all nöd och sorg vårt hopp vi vilja bygga.»
Krigslydnad.
10. Med krigslydnad eller disciplin förstås, att soldaten så i fred som krig vid utöfvandet af sitt kall obetingadt lyder sitt befäl och efter bästa förmåga söker handla enligt dess afsikter och gifna föreskrifter, äfven då han är lämnad åt sig själf.
Källa: Project Runeberg ·