Sida 8
II. Den svenske soldaten
Krigslydnaden är arméns grundpelare och ett hufvudvillkor för framgång i krig. Utan krigslydnad är det omöjligt att sammanhålla, leda och åstadkomma samverkan mellan truppafdelningar. Krigslydnaden är ej endast till för soldaten, den är lika nödvändig för befälet. Den, som ej förstår att lyda, är sällan lämplig att befalla.
Den, som icke förstår sitt eget bästa, att lyda af fri vilja, måste tvingas, ty ens tredska kan vålla mångas fördärf.
Skola flera män lyfta en tung börda, misslyckas de, om den ene tager i då och den andre då. En vilja måste sätta allas armar samtidigt i rörelse för att få bördan att följa med.
På samma sätt i krig. Där måste en befälhafvare förena allas krafter mot samma mål. En enda mans tvekan att använda alla sina krafter just i det ögonblick och på det sätt, som honom anvisats, kan i krig bringa ofärd öfver alla.
I nutidens strider äro trupperna spridda öfver så stora områden, att den enskilda soldaten äger föga eller ingen kännedom om hvad som händer utom hans egen synkrets. Han måste därför med fullt förtroende låta sig ledas af befälet, som bättre kan öfverblicka förhållandena och mottager underrättelser från skilda håll.
11. Hvarje krigsman af befäls grad är soldatens öfverordnade.
Soldaten skall efterkomma de föreskrifter, honom af öfverordnad lämnas, rörande ordning och skick såväl i det allmänna lifvet som för upprätthållande af krigsmaktens anseende.
Hvarje krigsman af befäls grad vid samma regemente samt enhvar, som eljest har befäl öfver soldaten, är såväl hans öfverordnade som hans förman.
Källa: Project Runeberg ·