Sida 66
VII. Striden
Kap. VII. Striden.
oordning, upplöser den sig snart uti vanhederlig flykt, och nederlaget står för dörren.
Soldat, som under strid skiljes från och förlorar förbindelsen med sin afdelning, skall snarast möjligt söka återförena sig med densamma eller, om detta ej låter sig göra, ansluta sig till närmast varande truppförband.
Blifva truppdelar under striden blandade om hvarandra — något som ofta icke kan undvikas —, skall soldaten ovillkorligen lyda den öfverordnade, som tager befälet.
89 Under striden får soldaten ej befatta sig med döda och sårade. De sårade blifva omhändertagna af särskildt sjukvårdsmanskap. Såras soldaten, skall han med förtröstan afvakta dess hjälp men ej genom onyttig klagan nedslå kamraternas mod.
90 Glöm aldrig, att ett välriktadt skott är mera vardt än tio afgifna på måfå. Sträfva med all kraft att sätta hvarje kula i målet.
Under det stora kriget mellan Tyskland och Frankrike 1870—71 hade fransmännen ett gevär, som var betydligt träffsäkrare och mera långskjutande än tyskarnas. Men de riktade oftast mindre noggrant, och de flesta skotten gingo öfver tyskarnas hufvuden. Dessa sköto med större omsorg, och fransmännens förluster blefvo också mången gång mycket större än tyskarnas.
91 Om ammunition utdelas före striden, bör denna användas i första rummet och den redan förut i patronväskorna befintliga ammunitionen sparas till de korta hållen.
92 Soldatens bästa skydd är hans goda gevär och väl fyllda patronväskor. Försumma dock aldrig, så vid anfall som försvar, att, då så lämp-
66
Källa: Project Runeberg ·