Undervisning för infanteristen

Kap. VII. Striden.

i spanjorernas välriktade och förhärjande eld syntes omöjligt. Då brast tålamodet hos en liten grupp skyttar, hopblandade från flera regementen. Dödsföraktande rusade de fram och lyckades nå en skyddad plats strax nedanför de spanska skyttegrafvarna. Deras exempel verkade på amerikanarna som en elektrisk stöt, och inom ett ögonblick var hela linjen i marsch framåt. Spanjorerna flydde, och San Juan-höjden eröfrades, hvilket till stor del var dessa tappra skyttars förtjänst. Snart måste Santiago uppgifvas, och därmed var kriget afgjordt till amerikanarnas fördel.

I striden ser soldaten döden i ögat. Han undgår den lättast genom att hastigt tvinga fienden tillbaka. Han finner den säkrast genom att vända fienden ryggen. Frukta ej fiendens kulor. Den kula man hör, skadar icke.

Så länge anfallet går framåt, har fienden det minst lika svårt som de anfallande, troligen svårare.

Vid anfall, sök komma fienden så nära som 87 möjligt med fyllda patronväskor.

Vid försvar, vik aldrig utan befallning tillbaka från den ställning, som en gång valts. Kommer fienden inpå lifvet, stöt då ned honom med bajonetten. Sviktar han redan innan dess, beskjut honom då alltjämt, tills det bär framåt mot fienden — till motanfall.

Äfven vid den tappraste trupp kan det blifva 88 nödvändigt att befalla återtåg. Om hvarje soldat sträfvar att med ordning sluta sig till befälet, blifver motgången dock endast tillfällig, och striden kan med heder åter börjas. Viker truppen i

~65~

5—09609. Undervisning för infanteristen.