Sida 64
VII. Striden
Kap. VII. Striden.
het dag, och det berättas, att den unga löjtnant Ascheberg måste nio särskilda gånger föra sin skvadron till anfall. Fiendens rytteri återsamlade sig gång efter annan bakom en infanteribrigad. Slutligen sammanslogos tre svenska skvadro-ner och redo under öfverste Douglas' ledning till anfall mot infanteribrigaden. Denna blef alldeles upprifven, och nu ändtligen skingrades det fientliga rytteriet och flydde.
*
I slaget vid Lund 1676 kämpade ungefär 7,000 svenskar mot 11,000 danskar. Karl XI förde själf en del af rytteriet på svenskarnas högra flygel, som först kom i elden. Gång efter annan anföllo svenskarna, och slutligen var segern på denna flygel befäst. Men under tiden ansattes den öfriga delen af svenska hären så hårdt, att den var nära att besegras, då kungen, hvilken med en del af det segrande rytteriet förföljt de fiender, som redan vikit, i rätta ögonblicket återvände till slagfältet och genom ännu ett anfall, denna gång i danska härens rygg, ingaf sitt sviktande fotfolk nytt mod till en sista kraftig anfallsstöt. Danskarna veko, och det ytterst blodiga slaget slutade för svenskarna med en seger, som för framtiden band Skåne vid Sverige.
En enda soldats viljekraft och oförskräckthet rycker mången gång med sig en hel skyttelinje. En handfull käcka soldater kan genom sitt föredöme förvandla ett hotande nederlag till seger.
Det spansk-amerikanska kriget på ön Kuba 1898 rörde sig hufvudsakligen om besittningen af staden Santiago. Den 1. juli gingo amerikanarna till anfall mot spanjorerna, som tappert försvarade de framför Santiago belägna byarna San Juan och El Caney. Mot San Juan-höjden framgingo två amerikanska fördelningar, som snart råkade i en förlustbringande strid med försvararna. Läget blef för amerikanarna allt svårare och svårare. Framåt kommo de ej, återtåg var farligt, emedan det måste ske på en smal, för elden utsatt väg, och att kvarstanna
~64
Källa: Project Runeberg ·