Sida 189
VIKTOR RYDBKRG SOM PUBLICIST
1 Hi»
den, som hyser benägenhet att försjunka i grubbel, dådlöshet och själHÖrebråelser, såsom just fallet tidtals var med Viktor Rydberg — hvarom bl. a. hans brefväxling från 1860-talet med Hedlund vittnar. Någon gång sade han i senare tider till sin chef, som ville ordna det så, att ban skulle slippa allt byråarbete: Jag behöfver mina tre timmar på byrån. Låt mig behålla dem!»
Hvilket yrke än Viktor Rydberg valt skulle otvifvelaktigt han känt saknad öfver att vissa af hans själsgåfvor icke kommit till sin rätt. Några ord af honom själf i den efter hans död utgifna omarbetningen af Bilder ur Goethes Faust, hvilken på så många ställen innehåller själfbiografiska moment, äro i detta fall tillämpliga.
Ju mångsidigare gåfvor lian (den inbillningstarke) har fått, dess flere mål hägra för honom, och dess mer sår han sin krafts vildsäd för alla väder, men samlar han den för ett enda syfte och varder till sist hans lefnadskall att odla en viss utstakad yrkesteg, känner han detta som ett tungt offer, emedan han svårligen öfvergifver sitt kraf på att omfatta allt. Vinner han segrar inom sitt kall — det rare tänkarens, skaldens, statsmannens, härförarens eller hvilket annat som helst och ärar honom världen för hans bragder, kan han dock själf icke instämma i dess lof, han missaktar hvad han gjort, tg han hade drömt sig något än större. Han är ödmjuk — på grund af sitt högmod om du sa vill.»
Men för en ande, som vill omfatta allt, torde nättopp publicistens kall — åtminstone för en tid äga något i hög grad befruktande, lifgifvande,
Källa: Project Runeberg ·
