Sida 190
2 7 G
VIKTOR RYDBERG
eggande, liksom det för en kontemplativt anlagd natur tillika utgör en hälsosam motvikt. Säkert är, att Viktor Rydberg vid den tidpunkt hvarom här är fråga knappast kunde funnit något yrke, inom hvilket hans anlag och intressen kunnat göra sig så gällande som å detta eller där de kunnat mottaga så rikt tillskott af växlande andliga näringsämnen.
Efter det han öfvertagit utrikesredaktionen (omkring 1860) riktade sysslandet med utlandets angelägenheter hans blick och håg alltmera på tidens stora frågor, vidgades ock hans allmänna uppfattning, på samma gång han med förkärlek studerade de litterära och vetenskapliga spalterna i utlandets storblad.
Och de publicistiska sysslorna gåfvo honom ej sällan anledning och idéer till större verk, dem han täck vare en välvillig chef gärna fick fritid att utföra.
Sedan Rydberg på sommaren 1855 vikarierat på Handelstidningens utrikesafdelning, stannade han kvar såsom fast medarbetare. Till att börja med var han bladets följetongsredaktör, teaterrecensent samt biträdde på olika områden, företrädesvis de litterära. Då Lindskog från och med 1860 blef tidningens, ekonomidirektör, öfvertog Rydberg, som nämndt, utrikesafdelningen, hvilken han fortfor att sköta dels ensam, dels med biträde af olika krafter till den utländska resan 1874. Efter hemkomsten var hans arbete på byrån mera fritt: han besökte den dock någon timme hvarje dag, ända tills han 1876 lämnade det dagliga arbetet i
tidningen och blef föreläsare.
\
Såsom den första perioden af hans publicist-
Källa: Project Runeberg ·
