Sida 195
tkatkrkr1tik och littkrär a uppsatskr 193
skarp — i mars 1857 — al' Hedbergs Valborgs-messoafton , där ban bl. a. klandrar förf:ns karakteristik af en s. k. »hederlig brottsling .
Kort därefter framhåller recensenten i en med V. R. signerad artikel, hurusom ett liknande motiv på ett belt annat och linare sätt genomförts i Gustaf Freytags \7alentine eller Festens drottning». Detta skådespel betecknas såsom ej blott en bland de bästa al' den nyare tyska dramatikens skapelser, hvilket — tillägges det — visserligen ej vill säga så mycket, utan i och för sig själft ett konstalster af verkligt värde . Rydberg ägnar det därför en noggrann kritisk analys.
I en anmälan af Hedbergs Den trettonde juni eller Vantrons makt», införd i augusti 1857, uttalar sig Rydberg om styckets tendens och kritiserar dess angrepp på läseriet i några ord som äro belysande för den unge teaterrecensentens religiösa och humana uppfattning.
I nder det vi sålunda icke kunna undgå att skänka
allt bifall åt det formela i pjesen och äfven åt mycket
af dess innehåll, finna vi hela andan i den samma löslig samt hufvudteckningen skef och ensidig. Då förfm vill
teckna det s. k. 'läseriet', är han tydligen inne på ett
område, där han är fullkomligt främmande. Och därför fäller ban därom samma falska omdöme och höjer däremot samma fördömelserop som läsarne höja mot allt
hvad i deras tanke 'världsliga' nöjen angår, särdeles mot allt hvad skådespel heter. Om teatern och pietismen sålunda stå såsom tvenne fientliga makter mot hvarandra, så må visserligen det ensidiga bedömandet å båda hållen kunna förklaras och, till följd af den mänskliga
13. - V. Rydberg. I.
Källa: Project Runeberg ·
