Sida 269
RELIGIONS- OCH KULTURHISTORISKA ÄMNEN 26.ri
och sedlighet; vi se slagfält, där deras män och ynglingar fröjdefullt offra sig för samhället och friheten, där, huru än stridens lotter falla, dessa gudomliga makter föra de slutna leden fram till triumf öfver själfviskhet och sinnlig själfbevarelsedrift. Vi se dessa öfvergifna folk verka för det gudomligas realisering i skönheten, vi höra odödliga sånger från deras skalders läppar; vi se dem genom arkitekturen, skulpturen, målarkonsten, gymnastiken gestalta det yttre till ett återsken af detta gudomliga; vi se dem i dramat koncentrera en värld, hvars för ögat skiftande taflor i sublima drag uppenbara •let eviga i den sedliga världsordningen och i den mänskliga friheten. Vi se dem verka för det gudomligas realisering i det sanna; där arbetas i vetenskaperna, där bvggas tanketempel som ingen »kristlig» teologi mäktat nedrifva, men för hvilkas fulländande den kristna tidens tänkare ännu oaflåtligt använda sina krafter. Vi se dessa öfvergifna folk ur djupet af lägre utvecklingsstadier framstå med religioner, som lära att skilja mellan det goda och det onda; som lära, att det goda är det gudomliga och eviga, att det onda är det till förstöring och förgängelse hemfallna; att människan är ett fritt väsen, som bör välja det goda, att detta realiseras i det inre genom själens rening; i det yttre genom verksamhet för människors bästa; som lära nödvändigheten af en försoning med Gud och framställa försoningsverket i symboler förvånande lika de kristnas egna.*
* Vi höra från de folken tänkespråk sådana som dessa buddhaistiska lefnadsregler:
Blott den lustans fjättrar sprängt som ej för något bäfvar mer, den verkligt frie — endast han är värd att heta Brahmana
(vis man).
Blott den som, mål för ondskans våld, dock vet att älska fienden och tala mildt till plågaren, är värd att heta Brahmana.
Källa: Project Runeberg ·
